tillbaka till ruta ett

Äcklig, äckligt som fan är det och fastän jag varken borde eller vill så skämms jag. För det är så fruktansvärt äckligt.. När det äntligen börjar kännas bättre blir det alltid så här haft en hemsk oro i kroppen hela dagen tuggat spottat som en jävla idiot för att slippa alla extra kalorier idag men sen var jag bara tvungen att dra till på riktigt och där svalde jag nog halva sveriges kalorier. Kände verkligen på mig att jag hade gått ner men nu känns allt bara åt helvete med det och resten av mitt jävla skit liv. För jag orkar ingenting, mest utav allt orkar jag inte låtasas le och leva idag. På fredag ska jag upp till ätstörningsenheten var ett riktigt bra tag sedan nu och det tar hårt den där jävla vägningen jag vet att hon kommer ta. Allt bröd och knäckebröd är typ slut osten är slut och halva kylskåpet är lensat. Det är helt jävla uppskaft i min gom efter allt knäckebröd och det känns som köttstycken som hänger och dinglar i min mun. Det är inte lätt att vara bulimiker när man bor hemma och är hemma själv. Dom vet ju men jag döööööööööööör när mamma uptäcker att all mat är slut, jag vill bara dö då. För ja skämms inför henne för resten utav familjen jag skämms inför mig själv och allt känns bara så patetiskt. Fan ska jag göra, måste sluta nu, jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp för då dör jag, då dör min själ. Helst vill jag bara flyga iväg nu inför strandsäsongen men det går inte jag måste möta min egen bulimi och besegra den med mat och tankar, bra tankar. För vart fan tog all självrespekt och självkänsla vägen? Helt jävla bortblåst precis som allt annat här i livet. Tack och lov har jag min syster och M här i livet som alltid får mig på bra humör och annat att tänka på. Med dom slipper jag tänka på kalorier och all annan skit som virvlar i mitt huvud med er får jag skratta och vara mig själv. För när jag är ensam då är jag inte mig själv, detta är inte jag och har aldrig varit så jag fattar inte hur dte kunde gå så här långt, hur kunde det sluta så här. Jag vil lbara ha tillbaka mig mitt riktiga jag.

Kommentarer
Postat av: Isa

Jag förstår precis hur du menar och känner. Kämpa på, du klarar det! Kramar

2010-04-15 @ 11:27:39
URL: http://everydayfrometheinside.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0