runales

Jag hatar mig själv för jag beter mig som skit mot dem jag älskar mest, mot dem som skulle göra allt för mig. Framför allt behandlar jag mig själv som skit och jag kan INTE uppskatta något längre. Jag vill men det går inte vad jag än gör, fast i koma, fast i depression. Jag klagar på patetiska, ovärderliga saker här i livet, det finns folk som har haft det hundra gånger värre än mig men samtidigt är jag trött på mig själv, på andra som jämt ska jämföra. Det finns alltid någon jävel där ute som har det värre men om alla ska tänka så kommer aldrig någonsin någon kunna lära sig älska sig själv och gå vidare,det gör oss bara ännu mer skadade.

Däremot kan jag lida med vissa, som E varför ska hon få dö!? Hon har fortfarande inte gett upp, hon skulle väl ge allt för att byta med mig. tror jag. Hur kan gud låta en sådan söt och go tjej få dö och låta mig överleva som är så jävla negativ mot allt här i livet. Det måste ju betyda att det finns något där ute som jag fortfarande kan kämpa för men VADÅ? Säger inte att jag hade velat byta med dig, fattar bara inte varför människor som dig ska drabbas av detta helvete?

 Vill bara gråta när jag ser dig för du har fortfarande livsgnistan uppe och förösker göra allt det där som vi "normala" människor gör. Hoppas du aldrig ger upp som jag håller på att göra oavsett om vi vet. Använd all den tid som finns kvar till det där viktiga som vi andra hela tiden väljer bort mot ren SKIT. Fan för ätstörda folk, vi ödslar vår tid på ren skit, riktit jävla skit men ändå kan jag inte ta mig härifrån. Fast i en skit som går att ta sig loss ifrån. på något sätt....