runales

Tisdag och jag trodde att jag skulle klara det men visste att jag inte skulle göra det. Har inte så mycket mer att skriva eller säga, känns som jag äntligen satt upp lite mål själv nu uppe på ätstörningsenheten. Frågan är bara om jag kommer klara det för det finnns ingenting i hela världen som skrämmer mig mer än mat och vikt.

 Förövrigt behöver jag inte skriva om min dagliga ångest eftersom ungefär 90 procent utav ätstörda bloggare gör det varje dag. Längtar att få läsa lite om hopp och styrka någon dag för hela min jävla blogg är en stor depression.