livslusten på botten
Jag är tom på ord denna besvikelse, detta hatet mot sig själv varenda jävla dag. Jämt och ständigt varje dag och minut tänker jag på min vikt, kropp utseende mat mat mat och trääääning. Tränar jag inte så äter jag, vilket jävla liv. Vägde mig igår också 59,2 ytterligare ett kilo upp, hur mycket mer ska jag orka?På något jävla konstigt sätt kände jag mig ändå peppad att verkligen FÖRSÖKA och inget kunde stoppa mig, nu jag var starkare än någonsin. Blundade för min kropp och alla problem. Ibland känns det nästan som om man skulle kunna kalla sig frisk för en dag. Funkade en dag och nu är jag tillbaka igen hets hets träning träning.Jag känner mig fetare än någonsin också inget känns fan roligt längre och inget kan jag heller göra allt är kalorier för mig! Finns så mycket att säga men inget att skriva.
