runales

I fredags blev allt så fel bara och jag var väl allmänt irriterad som vanligt men hade i alla fall fått i mig lite mat vilket borde gjort det bättre. Kände hur den jävla ångesten sedan steg på mig under kvällen och i ren frustration och för att slippa tänka sprang jag fram och tillbaka i köket och fortsatte äta. Spelade ingen roll vad det var bara det var något ÄTBART. Eftersom mat löser alla problem vare sig man är ledsen el glad för stunden eller hur? Det slog mig plötsligt  äter jag bara för att jag är sur/ledsen nu eller enbart för att ångesten säger till dig att göra det och att för stunden känner du inget. Kände bara att jag ville gå upp och lägga mig fast klockan var knappt. Hela kvällen var ju ändå förstörd och jag kunde knappt koncentrera mig för att sitta och titta på tv. Slutade ialla fall att jag satt med mamma och pappa och kikade film  fast slutade som vanligt med att pappa och jag sov medans mamma kollade. Vaknade rätt tidigt dagen efter har vaknat en hel del på nätterna det sista plus att jag knappt längre kan sova på morgonen.

Stack till gymmet själv ialla fall två timmar, körde sten hårt så det kändes bra efteråt. Var aldrig ute förra helgen och tänkte faktiskt ta en lugn helg igen, har funderat på att försöka att inte dricka på en månad. Men det slutade självklart med att vi gick ut vilket jag absolut inte ångrar eftersom vi hade det underbart skoj som vanligt. Det är väl när man är full och galen på dansgolvet som plötsligt inget annat existerar och jag behöver inte längre tänka på det som annars finns i mitt huvud 24/7. Önska jag kunde få vara där jämt och inte bara få vara lycklig för stunden och inte sedan vakna dagen efter till det verkliga livet. Fick träffat dig en stund på kvällen också igår vilket kändes bra och du har äntligen vågat säga vad du verkligen känner och tycker. Insåg att jag vill ge det en chans samtidigt som jag fick mig en tankeställare efter vårt lilla samtal. Nu får framtiden avgöra resten men just nu vill jag bara va med dig.