....
JAG HATAR DENNA DJÄVULSKA SJUKDOM
Den tar över mitt jävla liv och jag hatar, hatar, hatar allt som har med denna skiten att göra. Jag hatar det så mycket att jag nästan dör utav hat. Blir bara fetare och fetare för varje dag, celluliter överallt på min kropp och allting bara dallrar. Jag h a t a r m i n ä c k l i g a f e t a k r o p p. Jag hatar att folk kommenterar att jag är finare nu än då, jag hatar att de påstår att jag är smal!? JAG ÄR DEFENITIVT INTE SMAL. Jag hatar att äta mig olyckligare och att jag för varje dag bara blir fetare och olyckligare. Jag hatar att lycka för mig kommer utifrån och allt annat känns så jävla meningslöst.
Jag orkar inte träffa någon och allt jag vill är att ligga i min äckliga säng, där vill jag ligga tills djur kommer och äter upp mig. Jag tänker oftare och oftare på döden och ångest får mig att vilja släppa allt jag någonsin känt kärlek till. Jag vill ingenting längre och döden lockar så fruktansvärt mycket. Ingenting kan få mig att le, att få känna lycka. Ångesten tär på mig varje dag och jag blir bara mer och mer hatisk mot allt på mig själv. Den får mig att vilja skära upp handlederna och fortsätta äta bort det onda.
För jag vet inte vad jag ska göra längre för att det ska sluta, vissa väljer att skära sig, vissa väljer att äta, vissa väljer att inte äta, vissa väljer totalt bort livet. Men jag kan inte använda någonting emot det. Helst skulle jag vilja skrika ut hur mycket jag hatar livet, livet jag lever i alla fall. Jag är så arg för man känner sig så jävla hjälplös.
