i mitt eländiga hets

Under mina hets får jag verkligen panik, allt ska gå så fort som möjligt. Att hälla upp flingor i en skål och hälla mjölk över kan nästan ta för lång tid. Överallt i hela köket står matvaror på bänken, på bordet. Jag har i princip tagit fram ALLT som finns i kylskåpet. Plus allt detta jävla kladdandet, brödet ska brytas i hundra bitar och alla bitar ska ha smör och pålägg men fort som fan ska det gå så halva smörpaketet går ju nästan åt till en jävla smörgås. Sitta vem fan hinner sitta när allt skata slut på 1 sek? Jag flänger runt i köket, öppnar, stänger, öppnar, stänger kylskåpet hela tiden.  Jga märker inte av vad som händer omkring, vet fan knappt om jag skulle höra telefonen.

 Det är precis som om man hamnat i trans och allt  utanför mig och maten existerar inte för en timme. Jag har oftast spill på mina kläder mjölk, sylt och allt annat sånt där äckligt som flyger ifrån paketen in i min äckliga käft. De sista tuggorna är värst, magen står ut åt alla håll och den värker mer än när du ligger med magsjuka. Du vet tillslut inte om du kommer spy där du står för de sista tuggorna nästan hoppar ut utav sig själv i munnen för det finns verkligen ingen som helst plats kvar i magsäcken.

Det känns som magsäcken ska spricka och munnen gå i tusen bitar men jag måste verkligen få i mig det sista och när det sista är uppätet måste jag ändå ta lite till. Man lägger sig ner och fan nästan kryper tillbaka till sin eländiga säng där man ska ligga en bra stund och tycka synd om sig själv och låta ångesten svalna. När ångesten sedan bara blir värre och värre genom att bara ligga ner (bränner ju ingenting!!!!!) måste man upp men allting gör för ont.

Stegen gör ont, att andas gör ont , att tänka gör ont, att se att höra allting gör så fruktansvärt ont, Själen har blivit våldtagen utav onda känslor och hjärtat har jag fan inte kvar och sedan lígger man plötsligt bara på golvet och gråter för att ens orka sitta upp gör för ont. Väl framme vid toaletten tar allting stopp man trycker tills fingrarna håller på att falla sönder men att spy ger mig ångest och jag nästan spyr utav ångesten. Hjärtat klappar så hårt att det känns som man håller på att svimma och fastän kroppen håller på att spricka i tusen bitar funkar ingenting, för allt är ur funktion.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0