tillbaka
Jag har haft en suverän helg, mkt alkohol och trevlig folk! Det är såhär jag vill må och aldrig mer behöva tänka på det. Men samtidigt inser jag att vi alla behöver dåliga dagar för att kunna få ha dem där bra, lite extra bra dagarna ibland.
Var uppe på ätstörningsenheten idag igen, hade inte varit där på säkert två månader. Hade inte mycket att säga i alla fall som vanligt känns det som.. Hon säger hela tiden att jag ska ta upp saker jag vill prata om när jag är där men det står oftast helt stopp i huvudet på mig, jag har inget att säga. Men det är la ändå hon som är min behandlare, det är la hon som ska ge mig råd, hjälpa mig!? Eller ska jag sitta där och säga hur jag ska gå tillväga med mitt liv.
Satte upp mig på kroppskännedom gruppen ush hatar sånt vill inte gå dit helt och det är hela 13 gånger.. Hade gått ner ett hekto på två månader mer behöver jag inte säga. Det känns hopplöst med vikten, verkar som jag tydligen INTE kan gå ner i vikt längre. Inser att jag håller på att förstöra min ämnesomsättning mer och mer ifall jag fortsätter med mina patetiska batningar. Ska bara försöka pränta in det riktigt i min skalle!
Hon sa i alla fall att vi skulle börja om igen och försöka få igång mina måltider så jag i alla fall äter fler gånger under dagen så kroppen får arbeta. Det är okej att äta utan träning, alla som inte går på gym är la inte tjocka!?
Tycker så synd om min mamma som kämpar så med sin vikt, hon cyklar flera mil om dagen äter bra mat och rör sig hela tiden. Men ändå lyckas hon aldrig riktigt gå ner mycket bara några ynkla kilo. Ush det gör ont i mig att se henne kämpa så med sin vikt fastän hon aldrig tycks ge upp med allt. Hon började banta redan som smal för hon antagligen tyckte hon var fet!?
Massa jävla batning som gjort henne tjock och i det träsket vill jag inte hamna i. Hon har varnat både mig och min syster för det hela livet, så hur kom det sig att jag blev världens sämsta bantare? Men för mig kommer hon alltid vara vacker, gulligt tjock och super vacker. Underbar och det är hennes personlighet, utseende och allt jag älskar inte hennes kroppsform eller storlek. Jag älskar henne som den hon är och det är det viktigaste här i livet att lära sig älska saker inifrån för vi lever i en fucked up värld.
Var uppe på ätstörningsenheten idag igen, hade inte varit där på säkert två månader. Hade inte mycket att säga i alla fall som vanligt känns det som.. Hon säger hela tiden att jag ska ta upp saker jag vill prata om när jag är där men det står oftast helt stopp i huvudet på mig, jag har inget att säga. Men det är la ändå hon som är min behandlare, det är la hon som ska ge mig råd, hjälpa mig!? Eller ska jag sitta där och säga hur jag ska gå tillväga med mitt liv.
Satte upp mig på kroppskännedom gruppen ush hatar sånt vill inte gå dit helt och det är hela 13 gånger.. Hade gått ner ett hekto på två månader mer behöver jag inte säga. Det känns hopplöst med vikten, verkar som jag tydligen INTE kan gå ner i vikt längre. Inser att jag håller på att förstöra min ämnesomsättning mer och mer ifall jag fortsätter med mina patetiska batningar. Ska bara försöka pränta in det riktigt i min skalle!
Hon sa i alla fall att vi skulle börja om igen och försöka få igång mina måltider så jag i alla fall äter fler gånger under dagen så kroppen får arbeta. Det är okej att äta utan träning, alla som inte går på gym är la inte tjocka!?
Tycker så synd om min mamma som kämpar så med sin vikt, hon cyklar flera mil om dagen äter bra mat och rör sig hela tiden. Men ändå lyckas hon aldrig riktigt gå ner mycket bara några ynkla kilo. Ush det gör ont i mig att se henne kämpa så med sin vikt fastän hon aldrig tycks ge upp med allt. Hon började banta redan som smal för hon antagligen tyckte hon var fet!?
Massa jävla batning som gjort henne tjock och i det träsket vill jag inte hamna i. Hon har varnat både mig och min syster för det hela livet, så hur kom det sig att jag blev världens sämsta bantare? Men för mig kommer hon alltid vara vacker, gulligt tjock och super vacker. Underbar och det är hennes personlighet, utseende och allt jag älskar inte hennes kroppsform eller storlek. Jag älskar henne som den hon är och det är det viktigaste här i livet att lära sig älska saker inifrån för vi lever i en fucked up värld.
Kommentarer
Trackback
