runales

Klockan var inte ens sju och jag klarade inte ens ta en smörgås på morgonen, allt bara slant och sen var jag där igen. Helt sjukt skulle åka till jobbet och det var ANDRA dagen. Kände hur jag sögs in i ett mörkt hål och det kändes nästan som jag skulle dö.

 Visste inte vad jag skulle göra, ta vägen eller något. Började slå i väggarna i brist på att jag inte orkade skada mig själv på något sätt fastän det kändes som tusen rakblad mot min kropp. Blev helt depserat och den här känslan var outhärdlig, fick panik och ringde en miljon gånger upp till sjukhuset där mamma jobbar men ingen svarade. Ville bara lägga mig på sängen och ge upp men så testade jag hennes mobil och efter en massa signaler svarade hon.

gud vilken skön känsla,ville nästan bara gråta när jag hörde hennes röst. klarade helt enkelt inte detta själv. Jag började babbla massa och sen kom bara allt jag bröt ihop och grät som en toke, allt gjorde bara så ont och det sista jag vill är att ge er en massa mer problem men jag orkar inte bli lämnad igen, orkar inte bli ignorerad. Jag måste veta att folk där ute fortfarande bryr sig, Ni behöver inte förstå bara försöka.

Jag är så arg på mig själv för att jag inte längre varken orkar eller vågar försöka. Jag hatar mig själv för att man på något konstigt sätt har gett upp angående ett normalt liv. Jag är okontrollbar och den enda vettiga utvägen orkar jag inte ta. Jag vill inte ens försöka i denna värld och det skrämmer mig mest för det sista jag vill i mitt liv är att slösa massa tid på skit och det är precis vad jag gör nu.