runales

Har precis läst klart boken vingklippt ängel. Kan rekommendera den starkt att läsa, riktigt fanatastiskt bok. På ett konstigt sätt så kan den nästan ge mig lite hopp och styrka i livet fastän våra sjukdomar skiljer sig så långt ifrån varandra. Min känsla är mer kan hon så kan jag? Ingenting är fan omöjligt och även ifall de känns så vissa dagar så får vi aldrig glömma de dagarna som faktiskt är bra. Istället för att jämt fokusera på hur vi mår och när vi mår som sämst kanske vi borde tänka efter innan och känna om det verkligen är så här vi vill må eller mer som de bättre dagarna.

Jag tror att alla som har läst min blogg har fått helt fel uppfattning om mig eftersom jag aldrig typ skriver här i när jag faktiskt mår bra. Tänk om vi kunde få in lite fler inlägg och uppmuntra andra om sånt som faktiskt gör oss glada och lyckliga. Ge dom en push i sitt kämpande. Fastän jag själv kan tycka det är så underbart att få skriva av sig när man mår som sämst.

 Skrev mycket "dagbok" för några år sedan där jag kan gå tillbaka och läsa om vad jag skrivit och jag skrev väldigt ofta när jag mådde dåligt fastän jag kanske inte riktigt visste då vad det handlade om. Jag vill ju kunna vissa folk mitt rätta jag också i mitt letande efter frihet utan det. (som jag allltid kallade det förut). Jag är en posititiv och förbannat glad tjej för det är jag ju fan känd som att vara, sen kanske jag inte visar alla hur dåligt jag egentligen mår ibland. Fast vad får jag ut utav det sänka ner ännu fler personer och självklart ännu mer mig själv. Sen har jag ju mina stunder också men det får folk acceptera som precis vilken frisk människa som helst har sina. Känner bara att det är dags att kanske ge något också inte bara olyckliga meningar fastän vi behöver dem ibland.