runales

Jag vet inte vad som gör ondast ångesten eller alla dessa jävla misslyckanden som aldrig verkar ta slut... För första gången ser man något annat i spegeln, något som tycks vara vackert och det där monstret som alltid annars brukar vara där är som helt borta idag. Med motivation och styrka starkare än någonsin känner man sig oslagbar för idag är jag stark, idag är jag starkare än någonsin. Hoppet är tillbaka och och glädjen över att klara det har kommit tillbaka och nu känns det som man verkligen är påväg någonstans igen.

 Inget kan stoppa en speciellt inte en sak som mat,för jag hatar mat helst utav allt skulle jag aldrig mer vilja äta. Men viljan att göra det finns också där idag och oavsett hur mycket jag hatar det gör jag det ändå. Och plötsligt i sina bästa drömmar inser man att allt bara fortsätter och går i cirklar och man är återigen tillbaka på ruta ett. Den "stora portionen" känns plötsligt meningslöst och hela livet känns förstört och man kan återigen äta upp sin ångest.

 För inte vet jag tydligen verkar vi tycka att 10 mackor är bättre än en. Hoppet och styrkan bara är som helt försvunnen igen och återigen står ett monster i spegeln när jag tittar. Jag vill inte titta, jag vill inte vara, Jag orkar inte längre ha motivationen uppe längre när jag inser att vägen till frihet är som bortsuddad i min drömsaga. Jag är fast i en dröm som jag aldrig tycks vakna upp ur.