runales

Så var man tillbaka igen som vanligt, vad händer uppe i hjärnan på mig när jag inte kan sluta? brukar ofta sitta och tänka när jag vräker i mig maten vilken ångest jag kommer ha efteråt men det stoppar mig inte ett dugg från att sluta.. Varenda dag vet jag konsekevenserna av mitt jävla sjuka ätande. Varje dag börjar jag om varje dag ger mig nya hopp och varje dag tror jag var sista gången. Idag tror jag det lika starkt som alla andra gånger och det tar fan knäcken på mig när jag misslyckas ytterligare en gång. Jag orkar inte tänka på att jag kommer faila igen det gör mig bara svagare. Så kan man tänka vilket jävla psyke har jag egentligen som inte kan styra en simpel sak som maten? Men å andra sidan så kämpar jag varje jävla dag nya tag nya hopp och en tro om ett annat liv. Även fast jag har misslyckats hundra gånger och haft en sådan ångest som har gjort att man vill dö för stunden så ger jag aldrig upp. Vi ÄTSTÖRDA är inte svaga som misslyckas gång på gång vi är starka som reser oss upp och fortsätter oavsett vad! Jag kommer aldrig ge upp, mitt liv är värt något bättre än den här skiten. Det är slitsamt för kroppen och själen men jag orkar inte deppa ihop igen. Vill aldrig mer hamna där i dödens fälla.