runales

Hela helgen har varit underbar noll sömn massa alkohol och inga bekymmer. Jag fick äntligen vara lycklig på riktigt för en kort stund ingen mat eller jävla träning som fick störa. Sen var det självklart dags för hemgång och där visste jag precis vad som skulle vänta mig ångest misslyckande besvikelse hatet maten och träningen svälten och stressen över allt. Det har knappt gått en dag och jag är redan tillbaka i gamla banor börjar redan på frukosten... Jag har ätit upp fan allt vi har hemma vet att mamma kommer märka direkt att massa mackor glass och hela skiten fattas. Jag orkar inte försvara mig själv längre eller prata om skiten.. Vad fan ska jag säga jag orkar ingenting jag orkar inte förklara jag vill inte prata om det. Jag vet inte vad som är värst ångesten misslyckandet eller fan vikten kroppen? Jag vet inte längre vad jag ska skriva jag är tom på ord, jag vet inte längre vad jag vill känner eller kan. Allt jag önskar nu är att få bli frisk och då måste jag våga TESTA. Men det är så svårt så jävla svårt. Men om det kan få mig tillbaka till livet så är jag redo att testa allt, för mig för framtiden för ett liv som jag själv orkar leva med.