vägen ut

Veckan hitills har faktiskt gått BRA! har knappt gått en halv vecka men fan lite stolt är jag ändå över mig själv, mycket som har ändrats sedan jag började med behandlingen. Frukost varje dag, försösker äta minst en lagad lunch och för det mesta får jag in något något mellan mål plus att jag för det mesta äter efter träningen. När det känns som värst och ångesten bara skriker att jag inte ska äta gör jag allt för att skjuta bort den och intala mig själv att jag måste äta för att få den kropp jag vill ha och BLI FRISK!. Mina hets och överätningar har minskat och det känns verkligen som jag börjar komma in riktigt i måltiderna under dagen. Det är ett stort steg men tankarna de är värst maten tror jag helt går att bota men tankarna och känslorna går dom någonsin att bota!? Att lära sig äta gäller ju bara att det blir till en vana men det är ju tankarna som får dig att inte äta eller äta allt? Hur botar man en tanke, en känsla hur gör man? Går ju inte direkt att bara plocka bort dom, om det bara hade varit så lätt.

Precis som vi pratade under den sista introduktions kursen i måndags kunde jag känna igen mig själv. Behandlaren sa att vi ätstörda ofta tänker väldigt svart och vitt, allt eller inget. Detta gäller till väldigt stor del bulimiker. Tillexempel om man skulle råka ta en kaka extra så rasar hela världen samman och allt känns bara åt helvete och det spelar inte längre någon roll om man tar 10 kakor till! Varför kan man inte bara inse att man är mänsklig och att friska människor någon gång unnar sig det där extra utan ångest och skuldkänslor. Precis som jag idag på morgonen skulle ta en smörgås till mina två ägg som jag nästan alltid äter till frukost och efter den kände jag bara va fan kan lika gärna ta en till. Sen pang låg ångest och bara skrek över mig FÖR EN JÄVLA MACKA? fick ändra hela min dags plan för maten mindre lunch mycket träning och helst bara sallad till middag! Helt jävla sjukt ville bara trycka i mig hela brödpaketet men där kände jag mig ändå stark som gick därifrån vilket är ett jävla stort steg för mig. Däremot kan jag erkänna att jag drog i mig två till men det var tugga spotta så inga extra kalorier där. Måste sluta upp med den där sjuka spotta skiten när jag äntligen börjar komma nåonstans i min behandlingen vill jag inte göra mig sjukare än vad jag är. Humöret går upp och ner hela tiden men NU ska jag kämpa för det jag verkligen vill med mitt liv kunde jag ta mig in i den här sjuka skiten måste det finnas en väg ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0