lycka och kvällsångest
För jävla bra kväll igår, allt blev bara så lyckat och det har gjort hela min dag idag! Har mått riktigt bra och humöret har också varit på topp. Folk ser ju alltid på mig som den kloka och positiva tjejen och har alltid gjort. Ända personerna som märker skillnad är väl min familj när humöret ligger lite på botten och "allt" känns skit. Men fan va skönt att man bara kan få vara så jävla glad och uppåt bland andra när jag oftast ensam känner mig lite nere vid mina jobbiga tillfällen. För att må bra måste man någon gång må dåligt och för att någon gång få vara glad måste man vara ledsen och för att känna fullständig lycka måste man först vara nere! Hur hade det annars funkat om allt hade varit bra jämt, hade bra i så fall haft samma mening som nu?
För övrigt har det varit en väldigt lugn dag idag och att höra ifrån dig idag betydde mycket för mig, kanske bryr du dig mer än vad jag själv tror ändå. Nästa vecka börjar måltisstöden igen och ja denna gången är jag nog mer posititv än sist vilket känns bra. På tal om ångest då den har nog också varit som ganska bortblåst idag SKÖNT men kvällen fy fan jag vet inte men oron som börjar blanda sig i hela kroppen klumpen i bröstet och stenen som ligger och pressar mitt hjärta och jag vet inte vad det är!? Varför kommer den nu och beror det på allt eller va fan är det. Samtidigt som jag känner mig så levande och glad så kan jag inte ta bort det, det bara sitter som fast klistrat över hela mig. Om jag bara kunde få ett svar vad varför och hur?
