runales

Misslyckad, hatad utav sig själv och bara ångestfylld det vanliga, finns inte så mycket mer att skriva om längre, samma jävla skit som jag antar att ni redan läst hundra gånger. Frisk? nej fy fan det finns inte i närheten utav mig längre och om att jag någonsin ska bli helt återställd känns fruktansvärt långt bort.

Jag vet inte men både hoppet och styrkan hag övergivit mig och jag står helt ensam kvar utan något. Vet ni vad som är det värsta utav allt, det mest  jävla patetiska det är inte all jävla ångest varje dag utan att jag motarbetar min ångest med MAT. Varför just mat utav alla jävla saker här i världen. Som någon jävla slags drog använder jag maten för den får mig att må bra för studen men sen är allt åt helvete igen fast det dubbla. Står och trycker ner hela hand jäveln och tusen tandborstar men det kommer inget och precis när det är nära så får jag ångest för att spy. Jag får ÅNGEST att sitta över toaholken det är helt jävla sinnessjukt, hjärtat börjar slå som in i helvete och det känns som man ska svimma rakt ner i toaletten så jag måste resa mig och gå därifrån fetare än innan. Träna ja va fan hände med all jävla träning. Nu behöver inte min behnadlare vara rädd att det blir för mycket träning i alla fall för det orkar jag inte, psyskiskt orkar jag INGENTING nu.

Städa, tvätta, plugga och träna ingenting blir som man tänkt sig och alla listor man räknar upp i huvudet dom kommer sist. Jag har ju all jävla ångest och mat att ta hand om hur fan ska jag hinna med allt viktigt i livet då? Kompisar nej inte ens dom orkar jag träffa inte min familj heller helst fastän jag är tvungen. Jag är tillbaka i början känns det som när isoleringen börjar, orken att göra ngt är helt borta, att titta på tv klara jag inte ens av, att vara orkar jag helst inte heller men jag har ingenstans att ta vägen. Dessa samtal varje gång jag är borta ifrån er också eran rädsla att jag ska dö. Men herregud ja dör varje dag inombords men just nu är jag alldeles för svag för att dö och dagarna när det är bättre är jag för stark för att dö. Så sluta oroa er och lev livet för det gör jag verkligen inte nu och ett liv det vet jag inte ens om jag kan säga att ja har i så fall är ingenting i världen rättvist.