runales

Efter en hel jävla urballad dag, skärande, kastande,spottande, massa gapande och ångest som fan skulle kunna ta död på en. Så hör jag familjen där ute prata om att de ska äta lite kvällsmat, ingen säger något till mig som vet att jag självklart bara ligger i min säng.. Jag går ut till köket.

Jag: Varför frågade ni inte mig?
M: Vi vågade inte fråga dig efter allt idag.
Jag: Sluta särbehandla mig och behandla mig som som vem som helst.
M: Vi vet inte hur vi ska bete oss.
Jag: Men behandla mig bara som alla andra!! (gråten i halsen)
M: *sur* allt vi gör så är vi bara idioter.


Hur ska man tolka det här? Förstår folk nu varför jag berättar för så lite personer som möjligt!?
Man känner sig misslyckad, äcklig och inte alls lika värdefull som alla andra. Man blir inte behandlad som alla andra inse det.