runales

Jag bara äter,äter,äter,äter och planerar mina självmord hela dagarna. Ligger i min säng eller sitter framför datan och tycker synd om mig själv. Det är så jävla hemskt, så in i helvete jävla hemskt att för första gången i mitt jävla liv så vill jag faktiskt inte leva längre.Att jag tusen gånger innan skrivit att jag vill dö är bara ett rop på hjälp men jag känner absolut ingen livsglädje alls längre. De få gångerna jag mår bra är alltid alkoholen inblandad och de dagarna minns jag ju ändå inte.

 Jag känner att livet är till för att levas och det är precis vad jag inte gör. Sitter inte här och skriver att jag ska ta livet utav mig för det hade jag ändå aldrig vågat en feg jävel som mig men jag vill inte leva det är en helt annan sak. Man kan säga att jag i princip inte bryr mig om något längre, min största önskan är att bara få ta några tabletter och somna in.

Jag sitter och lipar som en gris för jag kan inte fatta att det är jag som sitter och skriver det här. Jag var så lycklig, glad och full utav drömmar och liv förut och nu vill jag inte ens leva längre. Jag hatar inte livet, utan livet jag lever och det jag är inte mer än mänsklig. Någon gång måste man sätta stopp och inse att livet kanske inte riktigt blev som man tänkt sig. Jag ger inte upp utan jag vill helt enkelt inte fortsätta längre.