runales

Jag önska någon kom och rädda mig, jag önska någon tog mig till drömmarnas land, jag önska någon tog bort all det onda, jag önska jag var starkare än det.

Hur ska jag orka överleva ytterligare en skit dag, hur ska jag ens orka prata,umgås,borsta tänderna, kika på tv, sminka mig. Allt det där som alla andra tar för givet, allt det där normala som inte längre är normalt. Jag vill sova bort allting, jag vill sova bort mitt liv och jag vill sova bort det onda,det gör alldeles för ont för att orka med dagen. Jag vill gråta i din famn när du kommer hem, jag vill be dig stanna hos mig till allting är över men jag kan inte längre sabba er liv också. Jag står kvar ensam om kampen mellan mig och det och ingen annan än jag kan faktiskt rädda mig själv.

 Jag känner hur tårarna bara väntar på att få forsa ur men det går inte för jag är så förstörd att jag inte ens längre kan gråta,allt det där som förut var så självklart.Jag orkar inte leva i denna patetiska jävla förstörelse värld och jag vet att imorgon kommer jag må "bra" men det finns aldrig någon garanti, det mest värdefulla jag har hamnar i bakgrunden och jag förtjänar att dö framför så många andra. Jag ser folk som verkligen kämpar, som älskar livet som skulle göra allt för att kanske få hälften utav det jag har men dom har ingen jävla chans som mig. Dom borde få leva, jag borde få dö även om jag vill fortsätta. Livet är så orättvist  och jag försöker inte ens göra den här djävulska värld det heller.