runales

Det är så jävla sorligt att en sådan här jävla sjukdom kan förstöra ett helt jävla liv. Jag väljer den före min familj, före mina vänner, före killar. Det är så jävla patetiskt att min enda tröst här i livet är mat eller svält och skulle jag någonsin bli frisk igen så skulle jag räknas till "frisk" bulimiker och anorektiker. Hur fan kunde jag välja dena här jävla patetiska vägen genom livet. Folk där ute kämpar sig igenom cancer och alla möjliga dödliga sjukdomar och ja vill dö pågrund utav mat, jag vill dö för att jag inte kan kontrollera varken mig själv eller mat. Jag är en person som fan inte förtjänar att leva, fan va livet är orättvist..