Sista gången jag hetsåt idag.
Om någon kom fram till mig och sa att jag skulle ha kvar detta i några års tid skulle jag antagligen välja att fortfarande leva. Jag ger ju liksom aldrig upp? Alltid är det den sista och JAG HATAR DET samtidigt som min sista gång är det enda som får mig att leva vidare och att faktiskt fortfarande orka tro på ett annat liv. Men besvikelsen som kommer sedan är hemsk, ångesten, smärtorna och den eviga besvikelsen. Helst skulle jag vilja svälja hela asken med tabletter men vrf det när det ändå var sista gången idag...
Kommentarer
Trackback
