ge mig själv en chans

"Äntligen kunde jag berätta för min behandlare att jag bara fått en ynka överätning på två veckor"  
Är det konstigt att jag aldrig kan vara nöjd,aldrig glad eller lycklig när jag sviker mig ssjälv gång på gång. Jag vet inte ens om jag kan tycka synd om mig själv längre fastän jag gör det dagligen. och då menar jag VERKLIGEN att det finns i mina tankar 24/7 hur patetiskt jävla synd det är om mig som fick den här helvetessjukdom .

Men nä ush blir äcklad utav mig själv att jag inte längre klarar av den varken psykiska eller fysiska delen. Jag har dagligen diarrer/uppsväld mage/har börjat få problem med att svälja maten nu också. Dels när jag hetsäter men även annars också. Får helt enkelt inte ner det och måste brutalt spotta ut det eller anstränga mig till max för att få ner det. Får känslan av att jag ska få det i fel strupe,som om jag ska DÖ.


Om jag en dag ska få vakna vacker
så där naturlig utan spackel
bör alla speglar rivas ner
för att jag  själv ska våga se


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0