runales

Jag kan inte fatta att jag spenderat alla dessa år på det här och jag är alldeles för osäker och rädd för att våga försöka just nu. Det är ju min största trygghet här i livet,hur fan ska jag våga ta farväl då!? Fastän jag vet att det är mitt fel ALLTIHOP så vill jag jätte gärna lägga skulden på andra,jag vill helt enkelt inte inse att det är jag som är värdelös,misslyckas,svag och krossad inombords.

 Jag har tappat hoppet angående allting och den starka känslan att bli frisk som nyss fanns där har runnit ut igen och jag är tillbaka på ruta ett. Försöker inbilla mig själv att det inte varit är så farligt fastän det nästan höll på att döda mig sakta men säkert. Jag hatar mig själv så fruktansvärt jävla mycket som gör det här mot mig själv.

Min egna vackra själ och kropp får genomlida den här skiten för att det inte står rätt till uppe i mitt huvud, det är ju för helvete JAG som sabbat allting,jag som misslyckats,jag har i princip stått och sprakat på min kropp när den låg ner. Att jag gör det här mot mig själv är fan oförlåtligt,hoppas innerligt att jag en dag ska acceptera det förflutna och gå vidare,att få leva ett normalt liv har jag helt enkelt glömt av hur man gör..