leva vidare

Tillskillnad från hemma så ligger inte jag i en säng och tycker synd om mig själv men det gör fortfarande fruktansvärt jävla ont och ångesten får att nästan kväva mig själv.. Men jag har bestämt mig att även om maten segrar över mig just nu så ska den INTE få ta ifrån mig mitt liv,mina drömmar,mina planer,mitt vardagliga liv. När jag inte längre känner mig svag utan stark,när jag fått kontroll över maten och inte maten över mig ska jag stolt kunna säga att jag vann,jag klarade det och trots när jag sitter här och känner att jag aldrig kommer bli frisk så blev jag det trots alla jävla motgångar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0