spricker
Äckligt och bisarrt
Den här mättnadskänslan hur beskriver man den? Det är helt jävla sjukt, jag kan knappt stå på benen för man är så jävla mätt, det bara viker sig jag måste stå böjd när jag trycker i mig det sista. Och ja verkligen menar trycker i sig det går liksom inte att tugga längre så jag får trycka youghurten rakt upp i ansiktet på mig nästan för det går knappt att svälja, hälften rinner typ utanför. Fy fan va äckligt när jag tänker på hur allt går till, det är rikitgt jävla äckligt. Fan till och med ryggen GÖR ONT pågrund utav allt som ligger i min jävla magsäck, magen putar fan ut en meter.
Men jag spyr inte, det hade räckt att jag peta ett lillfinger en cm ner i halsen så hade det forsat både det ena och andra men nej för helvete jag spyr inte. Så vänta bara ett år till fy fan va fet jag kommer bli får säga att det är ett stort jävla under att jag ändå väger som jag gör nu. Ett riktigt jävla under men får väl tacka gud att det finns andra sätt här i livet att gå ner i vikt på förutom att spy. Tack vare det så får jag väl säga att man inte helt och hållet rullar fram. Fobi för spy ja det är fan något som jag haft sen liten och kommer antagligen aldrig bli av med det. Tur det så slipper jag ialla fall ytterligare ett jävla problem till i mitt patetiska liv.
Utmattad
Utan det hade jag antagligen varit d ö d nu. Det hemska är att man tror så in i helvete mycket på sig själv japp det här var SISTA GÅNGEN, idag var min 100000 sista gången och imorgon är en ny dag, nya möjligheter. För just idag, just denna patetiska äckliga dag var den siiiista, den absoluta sista!
Aldrig någon mer ska jag förbruka mat på ett bisarrt sätt, aldrig mer ska jag äta så jag knappt kan andas eller stå på benen. Aldrig någonsin mer ska jag ångra något jag äter. Tron gör mig förbannad för jag kan verkligen INTE sluta tro på mig själv varje gång, det går helt enkelt inte och visst fan är jag överlycklig för det. Jag hoppas bara att den kan ta mig till nya nivåer här i livet snart. Låta mig gå vidare och låta mig få se att jag faktiskt klarade av skiten.
verklighet
Jag: Jag skulle behöva rensa ur ungefär halva min garderob, massor av kläder som inte passar.
Mamma: Men det räcker att du går ner två kilo så kan du använda dem igen.
Jag: MEN HALLÅ jag har gått upp över tio kilo! Ska jag trä byxorna över huvudet då?
Mamma:Jag har inte råd att köpa ny garderob till dig hela tiden.
Ibland fattar jag inte hur folk tänker ena stunden så gör dem allt för att man ska gå upp i vikt och när men sedan gör det plus får sig en go ny! sjukdom på vägen så passar inte det heller. Bad inte om att få hela min garedrob målad med guld och nya kläder, jag PÅPEKA det bara . Härregud två kilo, ibland kan man ju undra vad som händer uppe i skallen. XXS ja det får jag säkert på mig om jag använder mina gamla jeans som armvärmare...
drå åt helvete
Men jag inser också att jag inte alltid kommer ha er vid min sida och det är dags att ta tag i mina egna problem, jag kan inte skylla på allt och alla om min äs och alla andra problem i mitt liv längre. Antingen kan jag forsätta och må skit eller verkligen TA TAG I ALLT. Om jag på något jävla vänster kunde bryta mig in i den här skiten borde det fan i mig också finnas en utväg och även om vägen är lång dit kan jag inte bara ge upp nu även fast det känns som man ibland vill spika sin egen kista.
Jag är trött på att ligga flera timmar utav dagen i en soffa eller säng. Jag har gjort och kan igen om jag verkligen vill få må bra och vara den där glada lyckliga, för det är ju precis så som folk utanför mitt patetiska liv ser mig som och detta är inte mig. Jag vet bara inte vad som hände men jag är trött på att den tar över mitt liv och förstör för mig och alla jag älskar. Ska försöka ta min ilska och all jävla hat och använda det emot det.
en liten gnista livslust
Mamma är underbar och står och lagar världens goda middagar till mig som jag ska ha under dagarna men så äter jag mig ändå sten mätt på mackor kex och all sån där onyttig skit. Jag skäms och på ett sätt vill jag inte bara se mig själv lyckas utan även att ni en dag ska få vara stolta över ert barn. Ibland kan jag ligga och tänka på livet, framtiden och döden. Det skrämme skiten ur mig för det känns som jag vill leva för alltid och sen andra dagen vill jag ta mitt liv i frtid. KOnstigt hur en äs kan förändra en person både psykiskt, fysiskt och socialt. Sådana här dagar orkar jag inte träffa ngn inte ens mina föräldrar om jag slapp. Vill helst bara ligga och tycka synd om mig själv, PATETISKT!
Även fast vi klankar ner på oss själva så ska vi samtidgt tänka att oavsett hur många gånger vi har misslyckats, gått upp i vikt, gått ner i vikt, spytt, överätit, hetsätit, bantat, fastat eller motionerat som grisar finns det inget som stoppar oss ifrån att sluta hoppas. Det där hoppet tar liksom aldrig slut hur jävla mycket vi än skriver att vi hatar våra liv och att vi vill dö. Fine jag håller med inget känns värdefullt eller speciellt idag men kanske, kanske gör det de imorgon? Kanske är det hoppet soms äger åt oss att aldrig sluta tro.
...
Tänkvärda meningar
Däremot kan jag lida med vissa, som E varför ska hon få dö!? Hon har fortfarande inte gett upp, hon skulle väl ge allt för att byta med mig. tror jag. Hur kan gud låta en sådan söt och go tjej få dö och låta mig överleva som är så jävla negativ mot allt här i livet. Det måste ju betyda att det finns något där ute som jag fortfarande kan kämpa för men VADÅ? Säger inte att jag hade velat byta med dig, fattar bara inte varför människor som dig ska drabbas av detta helvete?
Vill bara gråta när jag ser dig för du har fortfarande livsgnistan uppe och förösker göra allt det där som vi "normala" människor gör. Hoppas du aldrig ger upp som jag håller på att göra oavsett om vi vet. Använd all den tid som finns kvar till det där viktiga som vi andra hela tiden väljer bort mot ren SKIT. Fan för ätstörda folk, vi ödslar vår tid på ren skit, riktit jävla skit men ändå kan jag inte ta mig härifrån. Fast i en skit som går att ta sig loss ifrån. på något sätt....
...
Känns som jag sviker livet, min familj med allra mest mig själv. Utan er hade jag antagligen inte funnits nu. Ni får mig att andas vidare, att våga le ibland och att aldrig tappa hoppet. Jag kan inte bara svika er nu och försvinna fast det känns som den enda utvägen just nu. Brutna löften och en sönderriven själ, allt jag begär är att få vara lycklig. fuck att jag alltid ska sabba det.
FAN
...
tom
Tisdag och jag trodde att jag skulle klara det men visste att jag inte skulle göra det. Har inte så mycket mer att skriva eller säga, känns som jag äntligen satt upp lite mål själv nu uppe på ätstörningsenheten. Frågan är bara om jag kommer klara det för det finnns ingenting i hela världen som skrämmer mig mer än mat och vikt.
Förövrigt behöver jag inte skriva om min dagliga ångest eftersom ungefär 90 procent utav ätstörda bloggare gör det varje dag. Längtar att få läsa lite om hopp och styrka någon dag för hela min jävla blogg är en stor depression.
Inse sina misstag
Jag är rädd för framtiden och för att jag inte kommer vara förevigt, samtidigt vill jag lämmna detta helvetet i förväg. Vi människor är allt konstiga. Jag vet inte vad som händer uppe i min fuckade hjärna, varför patetiska saker här i livet har blivit så viktiga, varför jag skjuter bort det viktiga framför det oviktiga. Varför lockar döden ibland mer än livet fastän min största skräck här i livet just är döden.
Hur fan kan man vilja dö pågrund utav en patetisk sak som mat. Vad händer egentligen när en person får en ätstörning, handlar det verkligen bara om vikt och matvanor? Det är väl bara något vi använder mot våran ångest och mot alla andra jävla problem här i livet. Istället för att kanske ta reda på vad och göra det bättre är det så mycket lättare att bara pusha iväg skiten och låta annan ta över och göra det hundra gånger värre. När jag mår dåligt vill jag att du ska hålla om mig och säga att du älskar mig istället för att gå upp och äta mig full på mer bekymmer. Livet skrämmer skiten ur mig för jag använder det helt fel.
Onödig tid
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det
Till oss alla som någon gång tappat styrkan
oundviklig ångest och mat i stora mängder
kvällsfrossa
VA I H E L V E T E STOPPAR MIG IFRÅN ATT L Y C K A S!?
Jag är nere, jag är uppe jag vet inte längre vart jag är. Feg och orkeslös skulle jag nog kalla det. Jag vill bara att skiten ska sluta, jag är så jävla frustrerad och klarar knappt att sitta framför tv. Jag kan bara sitta helt apatisk och tycka synd om mig själv istället för att göra något åt mina problem. Varför tror man så himla starkt på sig själv varje gång, den där sista gången finns alltid inklistrad i huvudet. Kanske är det hoppet som spelar en ett jävla spratt..
För jag är förbannad, jag är arg på allt och alla, på livet och speciellt mig själv. Jag är så jävla arg för jag slösar bort mitt ENDA jävla liv.
Hat
Jag hatar dig när du inte ens försöker förstå
Jag hatar dig när du inte visar någon sympati
Jag hatar dig när du alltid trycker ner mig
Jag hatar att aldrig kunna visa dig min smärta
Jag hatar att aldrig kunna visa dig min värld
Jag hatar att du aldrig kommer förstå
Jag hatar att jag inte ens kan visa dig
Nya tag
1. Sluta Banta! (Kommer bara leda till ännu större intag mat= viktuppgång)
2. Sköta min laktosintolerant bättre (En del utav min uppblåsta/hårda mage kommer försvinna)
3. sluta äta på ett tvångsmässigt sätt (sluta bryta och dela bröd ex iställe för att ta en hel skiva)
4. Äta lite och ofta (min kropp kommer att få en mycket bättre balans)
5. Äta utav allt ( Det jag inte borde äta äter jag mest utav)
