skitliv
funderar på att börja med tabletter,känns som enda utvägen nu för att orka fortsätta. Jag vill inte längre höra hur stark jag är som klarar det här på egen hand för folk ska fan i mig förstå att jag inte är mer än mänsklig. Jag håller bo att dö inombords och om jag ska må så här resten utav livet kan jag lika gärna gräva min egen grav nu. Fan för det här livet,hur fan kunde jag bli så här?
11/12-11
Om jag lovar att aldrig mer svälta mig,kan jag få tillbaka mitt liv då? Om jag lovar att alltid äta normala portioner flera gånger om dagen kan jag få tillbaka min livslust då? Om jag lovar att aldrig ställa mig framför spegeln och noggrant gå igenom varje del kan jag få tillbaka en normal människas tänkande då?
och om jag lovar att aldrig mer klaga över vad jag äter eller helt undvika vissa sorters mat kan jag få leva ett normalt liv igen? och om jag lovar att följa det här,kan någon i så fall väcka mig ifrån den vackraste dröm och låta mig verkställa det i mitt riktiga liv,i mitt lovande liv, i mitt falska liv där lögner och svek mot mig själv aldrig tar slut,där hopp,framtidsdrömmar och styrka aldrig tar slut..
dömd att vara sjuk hela livet
Hårda ord från mamma tilll min syster-
VILL DU VERKLIGEN BLI SOM HENNE,ÄR DU AVUNDSJUK PÅ HENNES LIV,SKULEL DU VILJA BYTA MED HENNE OCH ALLA PROBLEM HON HAR.. HON HAR JU FÅTT DEN VÄRSTA SJUKDOMEN MAN KAN FÅ,EN BRUTEN ARM MAN KAN LAGA MEN DET GÅR INTE ATT LAGA EN TRASIG SJÄL..
Jag vet inte vad som är värst att mammans fått en psykfall till dotter eller har hon fullkomligt har rätt i det hon säger,trots att jag önskar mig vackrast hy i världen,mest vältränade kropp,längst och glansigast hår,snyggaste kläderna,bästa jobbet,bästa lägenheten,dyraste sminket,alla matriella ting som går att få tag på så är ju min högsta önskan att bli frisk.
Men sorligt nog vet jag att någonstans kan jag lära mig att äta normala portioner,leva med en normalstor kropp, lägga av med mina fobier och tvångstankar,bearbeta min ångest MEN den psykiska SKITEN som sitter uppe i huvudet på mig,den där känslan av att aldrig vara nöjd,att aldrig känna frid,att våga stressa ner, fan den sitter där uppe och det går liksom inte att plocka bort. Jag måste lära mig istället att leva med mina psykiska problem och försöka hantera dem på ett sätt som gör att jag kan leva hyffsat normalt.
VILL DU VERKLIGEN BLI SOM HENNE,ÄR DU AVUNDSJUK PÅ HENNES LIV,SKULEL DU VILJA BYTA MED HENNE OCH ALLA PROBLEM HON HAR.. HON HAR JU FÅTT DEN VÄRSTA SJUKDOMEN MAN KAN FÅ,EN BRUTEN ARM MAN KAN LAGA MEN DET GÅR INTE ATT LAGA EN TRASIG SJÄL..
Jag vet inte vad som är värst att mammans fått en psykfall till dotter eller har hon fullkomligt har rätt i det hon säger,trots att jag önskar mig vackrast hy i världen,mest vältränade kropp,längst och glansigast hår,snyggaste kläderna,bästa jobbet,bästa lägenheten,dyraste sminket,alla matriella ting som går att få tag på så är ju min högsta önskan att bli frisk.
Men sorligt nog vet jag att någonstans kan jag lära mig att äta normala portioner,leva med en normalstor kropp, lägga av med mina fobier och tvångstankar,bearbeta min ångest MEN den psykiska SKITEN som sitter uppe i huvudet på mig,den där känslan av att aldrig vara nöjd,att aldrig känna frid,att våga stressa ner, fan den sitter där uppe och det går liksom inte att plocka bort. Jag måste lära mig istället att leva med mina psykiska problem och försöka hantera dem på ett sätt som gör att jag kan leva hyffsat normalt.
