runales

Fredagsmys? vad innebär det  ångest och lite mer ångest på det. Har börjat tugga och spotta ordentligt det sista alltså va fan måste jag bara göra allt lite värre när det börja gå framåt. Jag är så jävla rädd att hetsäta/överäta hela tiden så något måste jag göra och de vette fan men på något sätt kanske det befriar alla mina känslor på något sätt. Jag kan knappt ta en smörgås utan ångest och vad ger det aldrig mer ska jag äta bröd eller så kan jag lika gärna köra på och käka upp påsen nu när allt ändå är förstört. Men va fan vadå förstört blir så jävla förbannad på mig själv att jag inte längre vet vad som är normalt och inte. Jag försöker lära mig vad som är vad men jag vågar inte riktigt släppa taget om mina regler om vad som är normalt och inte.

 Åt pastasallad nyss och allt jag tänker på är KALORIER OCH TRÄNING. Blir så frustrerad på annat folk som inte kan äta det eller det osv. Tycker bara dom är så urtöntiga att de aldrig kan unna sig något och bara tänker på träning men i själva verket är det ju nästan mig själv jag ser och det tar väl hårdast för jag vill inte vara en sådan person. Jag älskar folk som kan unna sig det där extra och sen räcker det. Jag tror inte att det är svårt att sluta helt med något utan det svåraste är att ta en bit och sen räcker det för sådan har jag alltid varit i alla fall. Vi slutar inte äta förens godispåsen är slut och styrka är väl ändå att ta sig några stycken och sedan lämna ifrån sig påsen. Vi är svaga för ett beroende och jag antar att min sjukdom är ett beroende jag kan inte sluta fastän jag vet hur farligt och dåligt det är. Precis som med godispåsen måste jag lära mig leva normalt. Denna helgen vill jag bara leva ikea imorgon och sedan utgång. Snälla ge mig en helg utan ångest träning och kalorier, ge mig en helg som inte existerar just nu.

Helgerna brukar för det mesta nu för tiden gå bra! men va fan händer efteråt!? Jävla fail måndag, underbart väder hela dagen idag, bara massa sol men allt ja känner är ångest. Ångest ångest = en massa jävla mat. Jag vet inte vart jag ska ta vägen för det gör så jävla ont, frustrerad springer man mellan köksluckorna och äter allt som är ätbart för att ta bort det onda men det går inte för allting tar över. Mat ger mig bara MER ångest och jag vill bara försvinna nu sova bort denna härliga patetiska kväll. Allting stoppar mig, stoppar mig från sådant jag behöver. Kommer aldrig kunna somna nu fast jag helst bara skulle vilja sova bort hela veckan, sova bort kalorier? Jag är så fruuuustrerad och arg så jävla förbannad på mig själv att jag INTE tillåter mig själv att lyckas. Svag och fet är två ord som passar mig bra. känns till och med som att man har gett upp inför sommaren, kommer aldrig kunna gå ner till det jag vill ändå knappt något antagligen.. Hemskt att man ska behöva gå och skämmas på stranden eller med fina sommarklänningar. K sa till mig efter vi hade varit på sjukhuset att vi har lika rätt att gå i sådana  kläder sedan gick hon in och bytte om från sina jogging byxor till snygga tights. Hon är underbar som kämpar så hårt och fan att hon har kommit långt också. Jag beundrar folk som aldrig slutar kämpa, som inte låter en sådan här pateiskt helvetisk skit sak ta över hela livet för alltid. Aldrig ska bulimin få ta livet ifrån mig för evigt.

Knappt två månader kvar till studenten snacka om ångest. Snart bli de tajta sommarkläder korta tajta tunikor och bikini. Jag älskar det samtidigt som jag hatar att ha det på min kropp. Förra sommaren fick jag inte en enda komplimang utav min kropp var mer äckligt smal,underviktig, fult och massa frågor om jag led utav någon ätstörning? Det var vad folk ansåg om min kropp men jag trivdes JAG mådde bra med den vikten samtidigt som jag kanske inte hade världens bästa liv angående maten. Men vad ska alla säga nu när jag kommer tillbaka 12 kg tyngre!? Kan inte svälta mig ner i vikt för då går det bara åt helvete, måste äta och träna mig ner i vikt nu. Gått och blivit förkyld med så spenderat de sista dagarna i sängen blir nog mycket kalorier brännt där? Fy fan måste bli frisk nu så jag kan få gå ner något kilo...

Lov=ensam=skit. Tisdag och självklart skulle hela familjen jobba idag och då brukar ju allt gå åt helvete. Jag orkar ingenting, känner mig bara så svag idag men samtidigt starkare än någonsin att jag inte gav upp och lät ALLT gå åt helvete. Här behövs städa,rensas, plugga, och TRÄNA. Egentligen skulle jag helst bara vilja lägga mig på sängen och sova bort ytterligare en skit dag men jag måste ta tag i mina problem och uppgifter nu, kan inte hela tiden skylla på min sjukdom. Det kanske är dags att visa sig själv hur stark man kan vara fastän det gör ondare än hundra slag i ansiktet. Jag måste försöka för min egen skull nu kan inte deppa ihop helt igen. Varför ska allt vara så jävla jobbigt men det blir fan inte bättre att ligga här och tycka synd om sig själv. Jag är så trött på allt och det är dags att besegra all skit hur jobbigt jag än vet att det kommer bli.

Jag fattar det inte hade en underbar kväll/natt igår, allting ordnade sig tillslut och vi hade riktigt kul. Mådde extra bra idag och glad på det, om dig och mig  och maten hade gått så bra denna veckan bara en gång som jag sabba det. Men fastän jag vakna upp och kan nog kanske till och med kalla det lycklig och  kände  bara att äntligen är jag påväg någonstans, allting ordnar sig tillslut har bara känt mig så pepp. Kände ett äckligt sug när det var dags för frukost, ville inte gå ner och äta visste hur det skulle sluta men inte idag skulle testa mig själv för idag just idag var jag stark. Men allting bara brast och plötsligt kände jag ingenting,brydde mig inte om någonting maten var min räddning den skulle få mig glad och go för studen och sen skulle den  få döda mig långsamt. Jag önska bara man kunde trolla bort vissa stunder, spola tillbaka tiden och förhindra all skit men det går inte jag är fast i nutiden och det skrämmer skiten ur mig för jag orkar inte vill inte vara här och nu.

Från att ha gått och varit hur glaaad och pepp som möjligt till det här. Kände att jag ville allt, ville försöka och ändra på allt som gått skit i mitt liv. Ge det en ärlig chans för det var jag värd. Men nu känns det som jag skiter i allt, allting är förstört och jag bryr mig inte ett skit jag är bara fet äcklig och misslyckad. Jag vill inte längre försöka jag känner ingenting och jag tänker inte ge något en chans i dag.Jag kan bara ligga patetiskt i min säng på påsk och tycka synd om mig själv för jag orkar inte vara positiv jag vill inte vara det för då blir man bara så jävla besviken på sig själv när allt går skit. Jag hatar att den här skiten förföljer mig vartän jag går samtidigt som det är min största trygghet här i livet. Hur ska jag någonsin kunna lämna något som är den största delen utav mitt liv, finns inget som tar lika stor plats som detta. Hur mycket jag än vill bli frisk för alltid så är jag inte där nu och kommer jag någonsin våga släppa taget och se allt vackert här i världen. För mig är allt bara groteskt och äckligt just nu och värst är jag. Jag är inte värd ett skit jag är patetiskt och värdelös just nu och hela min värld går under pågrund av en sak som mat. "Äta gör man ändå dör man"