Farväl.
Jag kan inte fatta att jag spenderat alla dessa år på det här och jag är alldeles för osäker och rädd för att våga försöka just nu. Det är ju min största trygghet här i livet,hur fan ska jag våga ta farväl då!? Fastän jag vet att det är mitt fel ALLTIHOP så vill jag jätte gärna lägga skulden på andra,jag vill helt enkelt inte inse att det är jag som är värdelös,misslyckas,svag och krossad inombords.
Jag har tappat hoppet angående allting och den starka känslan att bli frisk som nyss fanns där har runnit ut igen och jag är tillbaka på ruta ett. Försöker inbilla mig själv att det inte varit är så farligt fastän det nästan höll på att döda mig sakta men säkert. Jag hatar mig själv så fruktansvärt jävla mycket som gör det här mot mig själv.
Min egna vackra själ och kropp får genomlida den här skiten för att det inte står rätt till uppe i mitt huvud, det är ju för helvete JAG som sabbat allting,jag som misslyckats,jag har i princip stått och sprakat på min kropp när den låg ner. Att jag gör det här mot mig själv är fan oförlåtligt,hoppas innerligt att jag en dag ska acceptera det förflutna och gå vidare,att få leva ett normalt liv har jag helt enkelt glömt av hur man gör..
Jag har tappat hoppet angående allting och den starka känslan att bli frisk som nyss fanns där har runnit ut igen och jag är tillbaka på ruta ett. Försöker inbilla mig själv att det inte varit är så farligt fastän det nästan höll på att döda mig sakta men säkert. Jag hatar mig själv så fruktansvärt jävla mycket som gör det här mot mig själv.
Min egna vackra själ och kropp får genomlida den här skiten för att det inte står rätt till uppe i mitt huvud, det är ju för helvete JAG som sabbat allting,jag som misslyckats,jag har i princip stått och sprakat på min kropp när den låg ner. Att jag gör det här mot mig själv är fan oförlåtligt,hoppas innerligt att jag en dag ska acceptera det förflutna och gå vidare,att få leva ett normalt liv har jag helt enkelt glömt av hur man gör..
om ni bara hade vågat..
Allt jag ville var att ni skulle se mig,höra mig? Trots att jag åt upp all min mat,gjorde mina läxor så behövde jag också få höra det ordet ibland. Att jag också var duktig trots att jag inte fick mvg på alla prov,att ett jävla G inte räckte för er???? Jag kanske inte orkade vara perfekt hela tiden,jag ville ju bara att någon berömde mig och sa att jag var duktig. Varför i helvete sa ni aldrig något?! fattar ni inte att jag behövde er mer än någonsin. Precis som ni inte såg mig när jag höll på att falla ihop och dö av näringsbrist???
VARFÖR gjorde ni inget?????????????????????????? när jag till och med satt och grät inför er varför i helvete satt ni bara där,varför hjälpte ni mig inte då? fattar ni inte hur länge jag hade tagit mig mod att berätta för er.ÅH jag är så jävla arg att ni lät det gå ytterligare en tid. Hur fan kunde ni låta mig gå och må dåligt i så många år,jag höll ju fan på att dö inombords.
....
Jag hatar mig själv mer än någonsin just nu, jag är ett totalt jävla nervvrak,ett äckel,en förlorare. VARFÖR undrar jag dagligen,varför tog det min själ,mina drömmar,mina hopp,mitt liv,min vardag,min kropp,min styrka,min skönhet. Det tog fan i mig allt och det enda ja har kvar är min underbara familj,mina underbara vänner men den här jävla skiten får mig att svika dem gång på gång också. Jag sviker inte bara mig själv utan alla omkring mig och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen? Fast i hevetet,fast i något som bara jag själv kan rädda mig ifrån.
Gode gud jag vet att jag aldrig riktigt har trott på dig men om du verkligen finns så måste du hjälpa mig nu,ge mig styrkan,hoppet,drömmarna,livet,själen så jag orkar ta mig igenom detta för jag håller på att dö inombords,jag är så nära att bara falla ihop när som helst nu och ingen riktigt fattar hur illa det är. För första gången i mitt jävla liv så har kroppen sagt ifrån.
DEN VI kan inte ta den här skiten längre... Ibland är det som om jag drömmer,jag kan fortfarande inte fatta att jag är DEN tjejen,hon som svek hela sitt liv,förstörde hela sin ungom,hela sin själ för anorexin och bulimin. Jag som alltid har varit så stark utav mig och självsäker VARFÖR i helvete drabbades jag utav ätstörningar,bulimin den värsta av dem alla helvetet på jorden,det mörka hålet som känns som en evighet,den onda cirkeln och krossade drömmar för jag har inte längre rätt att drömma om framtiden för det enda jag får tänka på nu är att bli frisk.
Ibland vet jag inte vad som är värst det psykiska eller fysiska för jag håller på att gå sönder för allting gör så ont och min mage är kaos, hela jag är en enda röra. Jag hatar dig,jag hatar att du inte slår tillbaka,att du inte ställer dig upp och säger att nu får det fan vara nog. Går därifrån och gör sådant du allid fanatsiserat och drömt.,följer dina mål som du alltid annars gjort.
Gode gud jag vet att jag aldrig riktigt har trott på dig men om du verkligen finns så måste du hjälpa mig nu,ge mig styrkan,hoppet,drömmarna,livet,själen så jag orkar ta mig igenom detta för jag håller på att dö inombords,jag är så nära att bara falla ihop när som helst nu och ingen riktigt fattar hur illa det är. För första gången i mitt jävla liv så har kroppen sagt ifrån.
DEN VI kan inte ta den här skiten längre... Ibland är det som om jag drömmer,jag kan fortfarande inte fatta att jag är DEN tjejen,hon som svek hela sitt liv,förstörde hela sin ungom,hela sin själ för anorexin och bulimin. Jag som alltid har varit så stark utav mig och självsäker VARFÖR i helvete drabbades jag utav ätstörningar,bulimin den värsta av dem alla helvetet på jorden,det mörka hålet som känns som en evighet,den onda cirkeln och krossade drömmar för jag har inte längre rätt att drömma om framtiden för det enda jag får tänka på nu är att bli frisk.
Ibland vet jag inte vad som är värst det psykiska eller fysiska för jag håller på att gå sönder för allting gör så ont och min mage är kaos, hela jag är en enda röra. Jag hatar dig,jag hatar att du inte slår tillbaka,att du inte ställer dig upp och säger att nu får det fan vara nog. Går därifrån och gör sådant du allid fanatsiserat och drömt.,följer dina mål som du alltid annars gjort.
...
När är det min tur att lägga sig ner och ge upp? få tappa hoppet för en kort stund,tycka synd om sig själv och bara gråta. Jag ska fan i mig vara PERFEKT i allt och det inkluderar att jag aldrig får vara ledsen,arg eller nere. Jag får aldrig erkänna min svaghet och be om hjälp,jag får aldrig visa att jag behöver er mer än någonsin nu och att jag faktiskt inte klarar av det här på egen hand. Jag faller bara ihop mer och mer för varje dag,hela min kropp,hela mitt liv är som ett stort jävla pussel. Min själ skriker på hjälp men ingen verkar ta allting på riktigt,snälla kan ni inte bara se/höra mig för en gångs skull?!
