runales

Jag är ett sådant fruktansvärt kontrollfreak,jag ska verkligen ha koll på allt. Det är en utav anledningarna varför jag dygnet runt är stressad. Lurar genom kroppen genom att tro att kontroll är makt precis som med mina ätstörningar så handlade mycket om kontroll men jag hade ingen kontroll alls speciellt inte under min tid som bulimiker,jag var helt kontroll lös.. Sjukdomen styrde mig,mitt liv,mina dagar,min framtid,min kropp,jag styrde ingenting.. trots att jag hade legat inne på sjukhus,börjat bryta ner kroppen totalt kunde jag inte sluta och när jag låg där och önskade livet ur mig själv kändes det som om jag aldrig skulle uppleva frihet igen,lycka,våga bli frisk,våga släppa all kontroll över maten. Men nu står jag här och har kommit längre än vad jag någonsin vågat önska då.

Som bulimiker var det alltid allt eller inget. När jag väl genomgick mina dieter så var dem alltid brutala minimalt med mat,inget bröd,inget socker,inte de och de osv.. Och när man väl hetsåt så var det allt,all den förbjudna maten,maten som jag annars aldrig tillät mig själv att äta. När jag kompenserade maten skulle helst promenaderna var mellan två och tre timmar eller bara ligga i sängen hela dagen.

Fanns aldrig något mellanting,hade jag käkat en kaka var allting ändå redan förstört då kunde jag lika gärna hetsäta.. Gränsen mellan vad jag fick äta och inte var hårfin,jag hade regler dagligen på hur många mackor jag fick äta per dag och hur dem skulle delas upp. Som anorektiker var det ångestframkallande att råka äta en frukt för mycket,ett glas mjölk en kväll var att unna sig.

Det jag vill komma fram till är i alla fall att jag fortfarande har kvar mkt utav dem tendeserna som idag åt skräp mat kunde lika gärna dra i mig glass då och självklart springa ner och handla en cola. Även ifall jag äter allting i normal mängd så känns det lite som fuck it om jag "förstör" en dag. träna och äta rätt el bara käka fel en hel dag,allt eller inger.