runales

All min träning har varit förgäves, allting har varit förgäves och nu sitter jag här med tre magar fy fan vilken bortkastad tid.

Tack för att man absolut INTE får någon stöttning som helst ifrån er, speciellt inte ifrån dig. Jag borde fan sätta en rakhyvel rakt igenom mina handleder så ska ni få känna hur RIKTIG ångest känns.

Jag hade gått upp(OVÄNTAT) och det jag får se på vågen har jag aldrig i hela mitt liv sett. För första gången på 19 jävla år väger jag som mest. Bestämmer mig för att verkligen ta tag i saken nu men slutar självklart med att jag dränker mina känslor i mängder mat.

fuck vad misslyckad du är. Jag hatar dig bulimifitta, jag kan varken i känslor ord eller bild beskriva hur mycket jag hatar dig.

Ska träffa min behandlare imorgon efter en massa jävla veckor, upplägget har gått åt helvete så hon kommer bara sitta där som ett frågetecken som vanligt.. Sen ska jag väga mig också efter flera veckors ätande ätande och ätande. Är glad sålänge jag slipper spy när jag ser siffrorna.

Säg till det att jag inte orkar mer nu.
Säg till det att jag har tappat lusten.
Säg till det att jag behöver lycka.
Säg till det att jag bara har ett liv.
Säg till det att min resa ska spenderas på något fint.
Säg till det att jag är starkare.

Magen är proppfull och står åt alla håll, har världens ångest och ska på möte med det. Vill helst bara ligga i min säng och få glömma allt för ett tag, jag vill sova bort denna dagen, jag längtar tills imorgon då jag kan få börja om igen.

Du är så jävla svag och patetisk, du har absolut inget liv längre och det lilla du har vet jag inte vad jag ska kalla det för. Inte ens en enda jävla vecka klarar du att stå emot, knappt en dag nu förtiden. Du förtjänar fan att dö.

Det är så jävla frustrerande alltihop, jag har inget att säga, inget att skriva.

Godis,naturgodis,nötter utav alla sorter, glass, chokladsås,bröd,smör,skorpor,juice och toppat med ångest.
Jag ber om att få tillbaka mitt liv, det liv jag en gång älskat, det liv som nu känns så långt bort. Jag är inte mer än människa oavsett om jag aldrig kommer ge upp så börjar allt inom och runt omkring mig göra det. Jag är trött på samma misstag, på samma hopp, på samma onda cirkel, på samma skit om och om igen. Det tycks aldrig sluta och jag gråter inombords varje dag för det ENDA liv som jag har fått ger jag bort till det.

Håll dig din gris, du vet att du klarar det och du kommer må hundra gånger bättre..

Vet inte vad jag ska ha på mig ikväll, ingenting passar och det ligger kläder överallt. Minst en 70 procent utav min garderob består utav FÖR SMÅ KLÄDER. Jag vill gråta, sitter med tårar i ögonen för jag inte kan ha ett par slags kläder. Folk dör i cancer, folk svälter ihjäl, folk dör i olyckor men jag sitter och gråter nästan för jag har några extra kilo. fy fan för mig.

Jag fattar inte vad det är som händer, kan någon jävel där ute förklara!? Jag håller på att spricka, håller på att falla ihop i tusen bitar. Jag vaknar VARJE morgon med ett nytt hopp, nya tag och drömmen om ett nytt liv. Lika starkt varje morgon så kommer jag att klara det, men vad fan är det som händer. All styrka, all motivation, all livslust tas ifrån mig för det går aldrig.

Jag hatar inte er, jag hatar inte livet och jag hatar inte mig själv. Jag hatar att jag inte kan leva livet, jag hatar att jag inte kan leva livet med er, jag hatar att jag inte längre kan leva ett normalt liv. Alla drömmar och mål har gått i spillror och det gör ondare än själva sjukdomen. Helvete va livet kan vara orättvist.

Jag är så jäävla arg på er och på mig själv! vet fan inte vart jag ska ta vägen eller göra! JAG KAN INGET SÄGA TILL ER OCH DET ENDA JAG KAN GÖRA ÄR ATT SKRIVA HUNDRA TUSEN INLÄGG HÄR FÖR JAG ÄR SÅ JÄVLA DESPERAT..

Jag haaaaaaaaaaaaaatar livet, jag hatar världen , jag hatar att ni inte vill se, jag hatar att ni inte fattar. HUR FAN KAN NI GÖRA SÅ HÄR MOT ERT EGNA BARN FATTAR NI INTE ATT JAG HATAR ER NÄR NI GÖR SÅ HÄR!!!! jag är så jääävla arg, vad fan ska jag göra!!???  Känner att jag håller på att falla ihop när som helst kan inte bara DET HÄR FÖRSVINNA JAG HATAR DET!!!!!!!!! VARFÖR ÄR DET INGEN SOM HJÄLPER MIG LÄNGRE, VARFÖR LÄMNAR NI MIG BARA. JAG HATAR MIN BEHANDLARE PÅ ÄTSTÖRNINGSENHETEN, JAG HATAR HENNE HON HJÄLPER MIG INTE LÄNGRE. DET ÄR INGEN JÄVEL LÄNGRE SOM VILL HJÄLPA MIG. JAG HATAR ER SÅ JÄVLA MYCKET. HUR FAN KAN MAN GÖRA SÅ JAG FATTTAR DET INTE.

JAG HAR SJÄLV ALLTID HJÄLPT ANDRA, JAG HAR ALLTID VARIT SÅ JÄVLA PERFEKT OCH SNÄLL OCH SÅ JÄÄÄÄÄÄVLA PERFEKT ELLER HUR. JAG ÖNSKA JAG HADE MOD ATT SKÄRA UPP BÅDA MINA HANDLEDER OCH JAG ÖNSKA ATT JAG KUNDE SKRIVA MED MITT EGET BLOD HUR MYCKET JAG HATAR ALLA FÖR DET GÖR JAG VERKLIGEN! jag hatar mig själv för att jag inte ens är stark nog att ta mitt eget liv. Jag hatar mig själv för att jag helst skulle vilja dra en vodka flaska upp och ner, jag hatar att alkoholen är det enda som gör mig lycklig och då menar jag verkligen glad och lycklig. Det är de enda jag har kvar här i mitt patetiska jävla äckel liv.

Vem lämnar sitt sjuka barn hemma?Har jag inte klargjort för er tillräckligt hur JOBBIGT jag tycker det är att vara ensam i lägenheten. vad är det som inte riktigt går in i era jävla hjärnor!? Har lust att dra hela citodon asken tills ni kommer SEDAN KANSKE NI FATTAR POÄNGEN!!!!

Det funkade helt enkelt inte där borta vi är för olika så nu väntar jag helt depserat på att mina föräldrar ska åka! JAG DÖR UTAV VÄNTAN KAN DE INTE BARA ÅKA NU NU SÅ JAG KAN FÅ DEN HÄR SKITEN ÖVERSTÖKAD.

Maten har verkligen varit helt åt helvete, det var liksom bristningsgränsen nu. Ligga och tycka synd om sig själv dag in och dag ut. Äta helt besatt, träna som en idiot och svält. Ligga flera timmar på en soffa och vara arbetslös.

 Jag har bestämt mig för att bosätta mig en tag hos min syster nu och se hur det blir. Jag klarar helt enkelt inte av det, jag har ett jävla liv och jag måste fan få ut så mycket som möjligt utav det. Om det här kan bli som en nystart för mig så får det helt enkelt vara det, jag måste börja leva nu, alltså leva på riktigt.

Allt jag ber om är lite styrka för jag håller på att dö inombords.

Hur jävla patetisk får man bli, hur jävla äcklig får man bli!? Varför ska det vara så jävla svårt att stå emot JAG FATTAR FAN INTE, HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA!? När jag säger detta kommer det rakt ifrån mitt hjärta och jag hatar livet, det finns inget vackert kvar att se.

Det handlar inte längre om att väga ynka 40kg eller 60kg utan vad som känns här inne. Visst jag mår bättre utav tt vara smal men just nu vill jag bara få må bra, det är det enda jag begär just nu att få varalycklig, glad och må bra.. Men DET ska hela tiden få förstöra, när jag klarar mig,lyckas hålla mig borta från skiten så kan jag faktiskt må bra. Jag är arg, har magsmärtor dagligen, ångest och jag är utmattad utav livet, utav allt som händer omkring mig ändå gör jag fan ingenting...