runales

När du/ni tittar på mig och frågar hur jag mår får ni alltid samma svar "bra" . Fast jag egentligen helst bara skulle vilja skrika ut att det är ingen förstår hur jävla psykiskt det här tar på mig och att vissa dagar känns det knappt som man vill fortsätta. Jag vill att mina problem ska bestå av helt vanliga tonårsproblem  som kompisar, skola och killar. Jag orkar inte längre bry mig om sådan problem det existerar inte hos mig längre. Känns liksom skit sam ändå när jag inser att inget är värt att kämpa för förutom det här. Jag är rädd för att sätta mig och äta jag vet att jag inte längre bara kan ta den jävla smörgåsen eller yoghurten och äter jag inte alls så ja då blir det?......
Antar att min kropp inte mådde så fysiskt bra förut men de vette fan om det inte var bättre än detta!? Kan man dö av svält? kan man dö av sorg? Min största önskan här i livet var alltid pengar och ett fint jobb men så inser jag nu att ingen jävla skattkammare i hela världen kan få mig frisk nu. Hur destruktiv får en bli egentligen men precis som vilken sjukdom som helst så är det inget man har valt själv. Samtidigt hatar jag när du kallar det sjukdom för mig är det här ett levnadssätt som bara får mig att må dåligare och dåligare för varje dag. Mitt mål till sommaren blir att svara bra och känna  hur hela lyckoruset rusar igenom min kropp. Ibland kan man kanske inte få allt man vill jag vill bli, jag vill tro på det också men samtidigt vet ja inte om jag någonsin kommer få leva ett vanligt liv igen. Jag vet inte om jag kommer få kalla mig lycklig på riktigt eller om mina leenden kommer symboliserar något helt annat.

Kunde jag inte mer än ana detta!? Massa snö och dålig plogning= INGEN TRÄNING! Jag hade verkligen bestämt mig för en helg utan ångest fötvivlan och självhat och nu sitter jag här med gråten i halsen och en en ångest som tär på hela mig. Jag vill så gärna gå tillbaka någon timme och bara ropa på hjälp och med sorgen i mina ögonen gör jag nog det varenda dag. Men fan jag hade haft det så bra i slutet på den här veckan och jag var verkligen glad på riktigt och nu har jag ytterligare förstört en helg. Varför har jag inte styrka nog att be dig om hjälp innan allt, Varför känns allt så rätt då fastän jag vet konsekvenserna efteråt. Jag känner mig så fruktansvärt svag dessa dagar. Idag vill jag helst bara få dö bara få försvinna för dagen och imorgon kommer jag vara tillbaka med nya hopp, hopp som aldrig tycks dö ut. Kanske är jag starkare  än vad jag tror eller vill jag bara tro det?

Hur ska man beskriva en sådan här känsla och oro i kroppen? Man känner sig meningslös och inte värd ett skit, humöret går upp och ned och idag går det fan inte bara å låtsas vara glad. Jag kan inte varken ge er eller mig själv ett falskt leende. Allt gör så ont och det känns som själen har blivit misshandlad. Känns som en stor sten på mitt bröst som bara går djupare in i mig. Mina drömmar och mål känns så långt borta och jag vet inte om jag orkar kämpa mer. Men jag visste att den här dagen skulle komma men bara inte att den var så nära. Jag har inte gett upp och kommer aldrig göra förens jag är där. Jag vill bara sluta misslyckas och få lyckas en enda enstakad gång. Att ge sig en klapp själv på axeln och säga att nu gjorde jag det JAG KLARADE DET OAVSETT!

Har haft tre bra dagar kunde inte bara deppa ihop för jag failade på tisdag vilket jag KOMMER att göra fler gånger. Jag säger inte att jag mår toppen bra men när jag verkligen försöker och lyckas så mår jag så fruktansvärt mycket bättre ialla fall. Jag har bara bestämt mig nu att jag inte längre vill leva det här livet, kommer satsa allt på behandlingen och ge det 150 procent. Efter all den jävla tid så vill jag inte längre slösa mer tid. Livet är för kort så mycket jag vill se och göra. Säger inte att det kommer bli lätt eller att allt kommer vara bra om en vecka men jag ska kämpa och oavsett om jag ramlar tusen gånger till så ska jag alltid ta mig upp!

Jag är tom på ord denna besvikelse, detta hatet mot sig själv varenda jävla dag. Jämt och ständigt varje dag och minut tänker jag på min vikt, kropp utseende mat mat mat och trääääning. Tränar jag inte så äter jag, vilket jävla liv. Vägde mig igår också 59,2 ytterligare ett kilo upp, hur mycket mer ska jag orka?På något jävla konstigt sätt kände jag mig ändå peppad att verkligen FÖRSÖKA och inget kunde stoppa mig, nu jag var starkare än någonsin. Blundade för min kropp och alla problem. Ibland känns det nästan som om man skulle kunna kalla sig frisk för en dag. Funkade en dag och nu är jag tillbaka igen hets hets träning träning.Jag känner mig fetare än någonsin också inget känns fan roligt längre och inget kan jag heller göra allt är kalorier för mig! Finns så mycket att säga men inget att skriva.

Varför fick ni mig att ta en jävla smörgås!? Vet ju att den skiten skulle leda till hets. Stod och väntade vid disken och bara önskade att ni kunde försvinna för en stund så jag kunde ÄTA ÄTA ÄTA ÄTA. Kände ett sånt jävla sug att det nästan gjorde ont,hjärtat började slå och jag ville inget annat än att tappa kontrollen. Samtidigt tänkte jag är det verkligen värt att förstöra den här dagen också? Så som jag kände nu JA. Visste att jag skulle må skit efteråt men detta var nästan värre någon som känner igen detta!? Äntligen var jag själv och då plötsligt kommer pappa in och sätter sig och grejar klart med fotona.. Visste han eller? Är fortfarande sur för att ni fick mig till att äta bröd men super lycklig för att du fick mig att gå därifrån med stolthet.


Så länge varade den stoltheten, ni gick och jag blev lämnad kvar ensam... Vägnign imorgon också hade faktiskt ett litet hopp om att jag hade gått ner något men nu är allt FÖRSTÖRT! jag vill inte leva med detta längre ja vill hoppas men jag orkar inte dag in och ut hata mig själv för att sedan göra samma misstag om och om igen...Jag är utmattad trött och jag vet inte olycklig som fan.och det är alla hjärtans dag? Saknar verkligen dig nu hade verkligen behövt dig nu.

Fredag underbart skönt förutom att jag redan har förstört hela jävla dagen!!!! Första riktiga måltiden,visste att jag aldrig skulle klara det men ville så gärna försöka ändå.. Jag fattar inte varför jag/ alla andra gör så här mot sig själv? Jag vet ju precis hela tiden hur kasst jag kommer må efteråt ÅNGEST ÅNGEST! Tack och lov ska jag iväg ikväll så jag får tänka på annat men jag vet ju redan vad som kommer finnas inuti mitt huvud hela kvällen.. uh jag hoppas verklige jag klarar mig under helgen orkar inte en jävla ångestfylld helg till. kan jag inte bara få ta ledigt från allt det onda?


Mat jag inte ska äta

1.Russin
2.ost (även mjukost)
3.messmör
4.bröd
5.knäckebröd
6.kakor
7.glass
8.chips
9.pasta
10.pinnar


Får se hur detta går! För örigt ska jag INTE bryta maten jag äter!!! (13/2)

Mat mat mat mat något jag hatar mest i hela denna jävla världen. Ändå är det fan något jag jämt tänker på eller äter! Sjuuukt ville hetsäta idag också men tack och lov hann jag bara komma till den jävla äckliga överätningen. Fick fan behärska mig vilket INTE går. Magen är sprängd och jag ser ut som jävla boll som vanligt! Blir en tripp till gymmet idag ändå trääääääna röven och allt av mig känner jag just nu men mest av alls försöka glömma all jävla ångest. Bara det inte blir som när jag gick dit sist som ett nervvrak, bryter ihop inne i på gymmet så det ändå inte blir någon träning. Nä idag ska jag fan träna skiten ur mig och försöka att inte äta ett skit på kvällen sen. För övrigt var jag uppe på sjukhuset idag igen och fick träffa en sjukgymnast. Det var lite halvgalet precis som henne fast fan va go hon var! Fick göra lite övningar också som jag ska försöka göra här hemma, lätt när man knappt kan koncentrera sig på att sitta le och gå! Hade gjort en test också angående kroppsuppfattning som jag tydligen hade fått 70 på vad det nu betyder (en skala upp till hundra) Ialla fall var det väldigt högt men kan man dömma mig? Jag blir ju bara fetare och fetare för varje dag som går kommer jag gå upp till 60 så vet jag fan inte vad. Kommer aldrig klara det, Break down säger jag bara det blir fan droppen för mig. Hoppas på att nästa vecka ska bli bättre ialla fall men det är väl inte direkt första gången jag tänker så. På måndag blir det säkert vägning igen och jag kommer inte ha gått ner ett skit i så fall upp om något. Behöver jag ens säga att den här dagen slutade skit bättre jag säger att det slutade som ALLA ANDRA DAGAR.

Lördag morgon och jag har gjort det igen, fjärde gången denna veckan jag hetsåt. Det som faktiskt hade börjat bli lite bättre igen men ush en sån här riktig jävla skit vecka har jag inte haft på länge. Satt tillsammans med hela familjen och skulle äta frukost men satt och pillade och bröt utav brödet som vanligt. Först tänkte jag ska jag kanke ta en smörgås BARA en liten? Det var ju så gott pålägg räkröra ägg och massa smaskigt en kunde väl inte vara farligt. Efter lite småbrytande bestämde jag mig att jag fan var starkare än så jag skulle fan i mig inte ha något bröd måste väl klara en måltid utan sån skit. Såg på när hela familjen käka och såg glada och nöjda ut medan de åt sina goda smörgåsar. Nej jag bestämde mig för att skiva ner lite banan och vindruvor med keso i en skål det fick fan räcka. Hade ingen som kunde skjutsa mig till träningen idag också så visste nästan från början att maten skulle bi skit men nej jag hade klarat mig tog ju bara lite frukt. Sen var det bestämt att syrran och jag skulle ta en promenad till stan så skulle ju få lite motionn där. Kände sedan hur det äckliga jävla suget kröp i hela min kropp och jag skulle bara ta några enstaka nötter och bryta några små bitar bröd. INGET MER! Men plötsligt var jag ensam i köket och snabbt innan någon hann se tryckte jag i mig skiten hur jävla fort som helst. Stod i köket och diskade samtidigt som jag desperat åt allt jag kom åt i skåpen. Kände hur jävla illamånende jag blev men fortsatte ändå att äta tills det kändes som hela jävla magsäcken skulle sprängas.

Men VARFÖR på en lördag morgon, hade äntligen helg och nu har jag förstört hela dagen. Ush komer gå runt och ha ångest hela jävla dagen. Kommer inte kunna äta ett skit mer fast vi tänkte ha lite myspys med kycklingsallad. Har förstört allt fan varför skulle jag just sabba den här dagen också. Magen värker sönder på mig och vad ska jag skylla på den här gången, kommer aldrig orka gå ner ända till stan med den här jävla sprängda magen. Men det här blir sista gången jag hetsäter i hela mitt liv, vet inte hur många gånger jag haft mitt "sista" hets. Känner det lika starkt nu som alla andra jävla gånger. Jag vill sluta leva för framtiden och leva här och nu! Varför gör jag detta mot mig själv? Tror aldrig någonsin man kommer få svar den frågan. Allt jag vill är att få bli frisk igen jag vill leva och vara som förut. Det var ju alltid jag som var den glada och positiva personen i familjen. Så fort det blev eller var några problem såg jag alltid framåt och försökte få er glada igen jag var som den lilla smarta. Vill inte ens tänka på hur rolig och lycklig jag var förut när jag inser vilket jävla skitliv jag lever nu.