ge allt eller inget.
När jag ser en knarkare ute på stan tycker jag dem är patetiska,äckliga och misslyckade samtidigt som jag tycker synd om dem. Men jag har sett vänner till mig med föräldrar till alkoholister och för en stund så hatar jag dem för vad de gör mot sina barn. Desamma gäller knarkare,jag brukar tänka att om man verkligen själv vill går det att sluta. Speciellt om man har något att kämpa för som barn/flickvän osv, jag kan bli så jävla arg på kompisar/syskon osv som röker. VARFÖR I HELVETE RÖKER NI NÄR ALLA VET ATT TILL 99 PROCENT KOMMER MAN ATT FÅ CANCER!?
Varför slutar dem inte med något som dödar dem långsamt? och det hela som slår mig på vägen är att det inte är någon skillnad på mig och dem,jag sviker vänner/familj för mitt missbruk,jag förstör min kropp,mina organ,jag totalt river sönder min själ,jag slår mina drömmar i bitar,jag blir bara olyckligare destu djupare in i mittt missbruk jag kommer. Varför i helvete slutar inte jag då? Jag har ju sagt det själv,det går om man själv vill.
INGA missbruk behöver vara föralltid,det är aldrig försent man måste bara ställa sig upp efter varje fall,tro lika starkt på sig själv som man gjorde innan man föll hundra gånger,det är i alla fall så jag har orkat kämpa vidare. Jag vill ha ett lyckligt liv,en framtid att se fram emot,skaffa barn,utbildning,jobb och göra det jag älskar allra mest,jag vill visa min familj och främst mig själv att jag kan lyckas här i livet,jag kan bli frisk igen och jag kan leva för det jag älskar,jag kan lämna det förflutna bakom mig och gå vidare.
Jag kan lämna alla trasiga minnen kvar låångt bak i mitt huvud,jag kan se framåt och göra skillnad i alla fall för mig själv och kanske en lite del till med folk,folk som jag håller kärt och som verkligen förtjänar det. Jag vill visa världen att det går att förändras,att våga satsa nytt,så mycket jag vill göra och att en sådan här sak stoppar mig är så jävla fel. Det är dags att slå tillbaka, förgöra min sjukdom och se till att den aldrig mer kommer tillbaka,jag vill inte längre ge det ett farväl,jag vill se bulimin sakta men säkert dö ut som jag en gång i tiden höll på att göra.
Varför slutar dem inte med något som dödar dem långsamt? och det hela som slår mig på vägen är att det inte är någon skillnad på mig och dem,jag sviker vänner/familj för mitt missbruk,jag förstör min kropp,mina organ,jag totalt river sönder min själ,jag slår mina drömmar i bitar,jag blir bara olyckligare destu djupare in i mittt missbruk jag kommer. Varför i helvete slutar inte jag då? Jag har ju sagt det själv,det går om man själv vill.
INGA missbruk behöver vara föralltid,det är aldrig försent man måste bara ställa sig upp efter varje fall,tro lika starkt på sig själv som man gjorde innan man föll hundra gånger,det är i alla fall så jag har orkat kämpa vidare. Jag vill ha ett lyckligt liv,en framtid att se fram emot,skaffa barn,utbildning,jobb och göra det jag älskar allra mest,jag vill visa min familj och främst mig själv att jag kan lyckas här i livet,jag kan bli frisk igen och jag kan leva för det jag älskar,jag kan lämna det förflutna bakom mig och gå vidare.
Jag kan lämna alla trasiga minnen kvar låångt bak i mitt huvud,jag kan se framåt och göra skillnad i alla fall för mig själv och kanske en lite del till med folk,folk som jag håller kärt och som verkligen förtjänar det. Jag vill visa världen att det går att förändras,att våga satsa nytt,så mycket jag vill göra och att en sådan här sak stoppar mig är så jävla fel. Det är dags att slå tillbaka, förgöra min sjukdom och se till att den aldrig mer kommer tillbaka,jag vill inte längre ge det ett farväl,jag vill se bulimin sakta men säkert dö ut som jag en gång i tiden höll på att göra.
