fast
Jag sitter fast i mörk jävla källare där syret när som helst kommer ta slut. Nyckeln ut har jag i min hand men använder den på helt fel sätt. Hur vill jag engentligen mitt liv ska sluta? Jag har bara ett jävla liv, snälla gode Gud ge mig styrka,ge mig ork och framför allt mod att våga.
slut
Jag bryr mig fan inte ett skit längre, det får gå som det går.
förvirrad och ångestladdad
Jag hatar mig själv för att jag innerst inne hellre var som förr än detta och att jag på något konstigt sätt föredrar en annan ätstörning mot denna. Fast i själva verket hatar jag båda och vill inget hellre än att bli helt frisk. Men jag kommer aldrig kunna trivas i denna jävla kropp, jag vet att det finns viktigare saker i livet som betyder hundra gånger mer men jag kan aldrig bli lycklig nu. Vet inte om jag skulle bli så lyckligare 10 15 kilo ner men nä fan jag vet inte längre.
obeskrivligt
Trodde aldrig jag skulle bli såhär splittrad, så trasig, så förstörd för jag älskar livet. Jag är rädd för mig själv, rädd för att göra något som inte går att ta tillbaka, något dumt och helt jävla onödigt. Jag saknar helt enkelt den där känslan när man stiger upp på morgonen och ingen blåst, inget regn,inga mörka moln, ingenting kan få en nere. Man mår så himla bra att hela kroppen pirrar och allting är hundra gånger spännande och jag satsar allt på er. Men jag bara bryter ner er lika mycket som mig själv.
Förlåt och återigen förlåt.
Förlåt och återigen förlåt.
TRÖGFATTAT
HUR FAN SKA JAG FÖRKLARA FÖR ER SÅ NI FATTAR!????
