HEEEEEEEEEEEEEEEEEEELVETE
JAG ORKAR FAN INTE MER NU, GODE GUD HJÄLP MIG FÅ DET ATT SLUTA FÖR JAG ORKAR INTE LEVA LÄNGRE. vARFÖR I HELVETE GAV DU MIG INTE EN VANLIG UNGDOM MED NORMALA BEKYMMER??!!!
förbannad.
Jag vet inte vart jag ska börja, allt gör så ont ångesten,självhatet och känslan att aldrig få vara nöjd. Att sträva efter lyckan i vikten/utseendet gör mig olyckligare än någonsin. Fy fan jag är ordlös, kan inte ens beskriva vad som händer inom mig det är frustration,ilska,sorg,hjälplöshet och en stark längtan över att älska sig själv och sitt liv.
Suget är på mig hela jäääävla tiden, jag vill att det släpper mig och mitt jävla liv för det gör bara hela situationen hundra gånger värre. Fick världens jävla utbrott idag, allt för å slippa det den där sista gången. Kastade mobilen i golvet så den har spruckit sönder nu, kastade glas och mat i hela köket. FAN JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG PÅ DET, varför tog du mitt liv, varför tog du min själv, varför tar du ifrån mig mina drömmar och hopp!????
Suget är på mig hela jäääävla tiden, jag vill att det släpper mig och mitt jävla liv för det gör bara hela situationen hundra gånger värre. Fick världens jävla utbrott idag, allt för å slippa det den där sista gången. Kastade mobilen i golvet så den har spruckit sönder nu, kastade glas och mat i hela köket. FAN JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG PÅ DET, varför tog du mitt liv, varför tog du min själv, varför tar du ifrån mig mina drömmar och hopp!????
Att våga ta ett andra steg.
På måndag ska jag till min behandlare igen, tror jag är ganska redo att berätta på riktigt nu om min "falla tillbaka tid". Jag tänker mig vårat samtal i huvudet, vad jag ska säga, hur hon kommer reagera, om jag ska säga ngt till mina föräldrar (som antagligen ändå inte kommer att fatta).. Jag vill bara få ett jävla förnuftigt svar tillbaka för jag håller på att gå under. För ens tund var allting för bra för att vara sant och plötsligt står man där igen på ruta ett.
Känner hur ångesten, allt självhat är tillbaka igen. Döden finns återigen flera gånger om dagen i mina tankar men för helvete jag vill inte dör, är så jävla mkt starkare än så vill helt enkelt inte bara leva detta jävla djävulska liv. Jag är redo att släppa min värld för att få komma till verkligheten. Redo att släppa min tryggheten som fick mig att nästan ta mitt eget liv..
Känner hur ångesten, allt självhat är tillbaka igen. Döden finns återigen flera gånger om dagen i mina tankar men för helvete jag vill inte dör, är så jävla mkt starkare än så vill helt enkelt inte bara leva detta jävla djävulska liv. Jag är redo att släppa min värld för att få komma till verkligheten. Redo att släppa min tryggheten som fick mig att nästan ta mitt eget liv..
för all del.
Jag ljuger för min behandlare när jag säger att läget är okej för det är fan i mig kritiskt. Jag äter ovanligt mycket, orkar knappt kompensera det på något sätt samt att mitt spyke håller på att spricka. Jag börjar må sämre och sämre igen, jag vill inte leva på riktigt. Om det här ska vara mitt liv några år till så vill jag dö nu, jag vill för helvete få dö på pricken nu.
Ta ett par pills och somna in, bort från verkligehten, bort från min lilla jävla djävulska värld. Jag hatar mig själv, jag hatar bulimin som tog mitt liv, som tog min ungdom,som tog min fritid, mina drömmar,mitt mål, mina förväntningar,min familj. Den har fan i mig tagit allt och nu håller den på att ta över hela min kropp, den vill att jag ska dö för jag är så jävla olycklig här.
Jag vill gråta men jag får inte, fina flickor gråter inte. Det sjukaste är att jag så stark för första gången kan tänka mig att säga farväl till alla nu för jag har gett upp, för en jävla gångs skull har jag gett upp och det känns bra. Jag kan bara blunda och vara lycklig i min fantasivärld. Du är som en vacker porslindocka, redo att gå spricka i tusen bitar när som helst.
Ta ett par pills och somna in, bort från verkligehten, bort från min lilla jävla djävulska värld. Jag hatar mig själv, jag hatar bulimin som tog mitt liv, som tog min ungdom,som tog min fritid, mina drömmar,mitt mål, mina förväntningar,min familj. Den har fan i mig tagit allt och nu håller den på att ta över hela min kropp, den vill att jag ska dö för jag är så jävla olycklig här.
Jag vill gråta men jag får inte, fina flickor gråter inte. Det sjukaste är att jag så stark för första gången kan tänka mig att säga farväl till alla nu för jag har gett upp, för en jävla gångs skull har jag gett upp och det känns bra. Jag kan bara blunda och vara lycklig i min fantasivärld. Du är som en vacker porslindocka, redo att gå spricka i tusen bitar när som helst.
