runales

jag hetsäter inte längre,kanske överäter eller inte? jag vet faktiskt inte.. Kompenserar inte maten,svälter eller hets tränar men jag äter fruktansvärt onyttigt. Hamnat i någon jävla käka massa fett och godis i "lagom mängd" fast varje dag cirkel. Fått skit jobbig ångest på kvällarna också,oftast bara då.. Vet inte om det beror på min dåliga sömn,mina skittider på jobbet,kosten eller rädslan av att aldrig kunna somna när jag lägger mig. I å för sig har jag aldrig vetat vad min ångest kommer ifrån,varför jag började svälta mig,varför jag hetsåt,varför jag överåt som yngre,varför jag mådde dåligt över "inget" som yngre. Ovissheten som ja aldrig kommer få svar på, ovissheten om jag någonsin kommer kunna slippa må dåligt tankarna,kunna hantera att må dåligt utan mat..

Kan INTE sova,får ångest att bara tänka gå och lägga sig. Fan jag är 21 år gammal och min sömn är redan helt åt helvete,längesedan jag hade så här svårt att somna. Det tär fan sönder på mig,hatar mitt osunda liv,hatar att jag nästan bara får offra mig och jobba natt tider,kommer aldrig få ordning på sömnen förens jag fått ett nytt jobb. Vet bara inte vad jag ska ta mig till innan dess,detta funkar verkligen inte i längden i alla fall. Kräks utav ångest och irritation..

I samband med min ätstörning lärde jag mig att stänga av känslor, dock har jag alltid på något stört sätt haft svårt för det allmänt.. I mina svåraste ångest attacker kunde jag inte gråta,inget kunde få mig att fälla en enda tår och de få dagarna jag fick ut något grät jag floder. Att gråta inför er är en utav de jobbigaste stunderna i mitt liv. Hade till och med slutat gråta för en killes skull trots att jag kunde sitta och gråta i flera timmar för en kille när jag var yngre,ung och dum... Nu i efterhand så inser jag också att det var mitt sätt att bearbeta något och fan va skönt det var. Hoppas innerligt att jag en dag igen tillåter mig själv att få vara ledsen och gråta,gråta tills ögonen ser ut som två röda bollar.

Vet inte om det beror på all jävla drama som forsat igenom mig de senaste veckorna eller mitt jävla sug som höll på att ta död på mig igår eller min dåliga dag.Kvällen är i alla fall här och ångesten får mig att nästan kräkas,jag är stark och stod ut men det har varit alldeles för mycket annan skit. Trött på killar som aldrig vågar stå för sina känslor,speciellt när jag är likadan,hatar den sidan av mig..

Sen ett kompis svek som håller på att ordna upp sig,eller jag hoppas så i alla fall?? Om det nu inte är mer inblandat än kompis känslor,orkar inte det,inte nu i alla fall. Vill bara att det ska bli som förut men kommer la aldrig hända efter det här patetiska bråket. Är så jävla förbannad att du aldrig stod upp och sa som det var innan det skulle bli hundra gånger värre,vill bara få det jävla samtalet överstökat NU,fastän jag inte vet om det kommer förstöra,förstärka eller bara göra allting jobbigare. Jag vill inte,orkar inte,vill bara att det ska va bra. Kommer att stötta dig oavsett vad det är men då får du verkligen visa något tillbaka.. Sen orkar jag inte med mer kärleks trassel,vill bara ha allting svart på vitt samtidigt som jag älskar att ta en dag i taget. Hellre kärleksproblem än bulimi? Alla problem känns mycket lättare än det just nu trots att jag vet innerst inne att det inte stämmer. Jag vill bara njuta utav min frihet just nu,få känna lycka,bli av med ångesten som aldrig försvinner,gå vidare.