tryggheten dödar mig långsamt.
Fan va sorligt mitt liv är, folk kanske ligger och kämpar med cancer men de har i alla fall något att kämpa för. Jag har dock ingenting att kämpa för, i alla fall vad det känns ibland. Alla underbara människor runt omkring mig sviker jag bara med min jävla sjukdom. Bulimin gav mig inte bara en jävla sjukdom utan den TOG min ungdom,min värdighet,min självkänsla,min fritid,mitt liv, min själ, mitt hjärta,min kropp,mitt psyke.
Den tog ifrån mig hela min underbara värld som jag inte allt för länge sedan flög runt i med hopp,drömmar och en framtidsutsikt. Jag vill ingenting längre, bara bli frisk men va fan gör det när jag ändå hatar allt annat med mig själv, när jag hatar livet jag fick, när jag aldrig kan vara nöjd med mig själv, folk omkring eller nöjd med det underbara helvetiska jävla patetiska liv jag fått. Folk kallar det helvetet, djävulens sjukdom, jag kallar det helvetet på jorden så länge jag lever...
Ibland vill jag bara skrika ut för hela världen om min sjukdom, vill att alla ska förstå lida med mig. Men den här sjukdomen är så ensam och de få gångerna jag är lycklig vill jag att ingen ska veta, ingen ska någonsin få veta min största hemlighet tills jag står på egna ben och kan säga att det går, för helvete det går att bli frisk om man själv vill. Men jag står bara och tittar på medans sjukdomen tar ifrån mig allt, jag vill bli frisk NU men jag kan inte, vågar inte släppa min största trygghet här i livet. Tryggheten som dödar mig inombords.
Den tog ifrån mig hela min underbara värld som jag inte allt för länge sedan flög runt i med hopp,drömmar och en framtidsutsikt. Jag vill ingenting längre, bara bli frisk men va fan gör det när jag ändå hatar allt annat med mig själv, när jag hatar livet jag fick, när jag aldrig kan vara nöjd med mig själv, folk omkring eller nöjd med det underbara helvetiska jävla patetiska liv jag fått. Folk kallar det helvetet, djävulens sjukdom, jag kallar det helvetet på jorden så länge jag lever...
Ibland vill jag bara skrika ut för hela världen om min sjukdom, vill att alla ska förstå lida med mig. Men den här sjukdomen är så ensam och de få gångerna jag är lycklig vill jag att ingen ska veta, ingen ska någonsin få veta min största hemlighet tills jag står på egna ben och kan säga att det går, för helvete det går att bli frisk om man själv vill. Men jag står bara och tittar på medans sjukdomen tar ifrån mig allt, jag vill bli frisk NU men jag kan inte, vågar inte släppa min största trygghet här i livet. Tryggheten som dödar mig inombords.
Kommentarer
Trackback
