våga
Jag har hetsätit två jävla dagar i rad här nu... Trodde aldrig jag skulle ha råd att göra det här,trodde aldrig jag skulle få en chans,trodde aldrig suget skulle komma tillbaka,en månad nästan,en jävla månad och jag sabbar det.. Har liksom inte hänt på flera år,fan vad jag är kass. Precis som om jag trodde att mina problem skulle försvinna här,att jag kunde fly mot något bättre och ja det är bättre,mkt i mitt liv är mkt bättre nu men inte DET. Jag är så jävla rädd att det ska balla ur oh att jag är tvungen att åka hem igen,hem igen till min trista vardag trots att det är en del människor där jag saknar ihjäl mig efter.
Men jag ska visa ,dom,det,alla,hela världen men främst mig själv att jag klarar detta och att jag faktiskt har vågat för en gångs skull i mitt jävla patetiska liv.. Kan inte ens föreställa mig hur mitt liv egentligen borde och KAN se ut,det är för jobbigt nu men om jag försöker se så ska det sponsra mig till tusen,jag kan och är värd att få må bra och på ett sätt känner jag fortfarande att jag segrat mot det,att jag vågat äntligen i mitt liv,tagit det där andra steget,aldrig skar upp mina vackra handleder,aldrig gav upp,aldrig la mig ner.Sen att jag fortafarande har en del problem att reda ut,få bukt på maten,på mina tankar,på min dumma hjärna.
Men jag ger mitt liv tid och jag är redo att gå vidare nu,hur jävla hårt det än kommer bli så måste jag nu,ville aldrig någonsin igen gräva ner mig sådär,hålla min underbara själ fången i djävulens grepp,vara fast i helvetet,jag måste liksom ut nu,ut för gott och leva som i himlen,ialla fall våga leva det liv jag alltid velat..
Kommentarer
Trackback
