runales

Nu är det så där jobbigt igen,allt känns skit,inget känns bra. Jag kan inte vara positiv även om jag verkar det utåt. Ibland vet jag inte vad som är värst,ångesten eller alla måsten som jag fortfarande har kvar,alla måsten om livet,utseendet,framtiden,nutiden,vänner,killar.... Idag åt jag sjukt mycket godis men det var fortfarande inte en hetsätning. Det är stor jävla skillnad på att sitta en hel kväll och trycka i sig massa skit mot en hetsätning. Är fortfarande skit rädd att jag ska överäta och det ska fortsätta till en hetsätning.

Men jag känner aldrig det där suget längre,det suget som nästan tog död på mig förut. Suget som gjorde att jag nästan kunde gå över döda människor för att få mat. Eller den äckliga delen när man åt,på toaletten,över bänken i köket,i rummet,ute,överallt,vart som helst. Hur det såg ut efteråt,mackor,hundra pålägg,egna sörjor,godis,flingor,hela skafferiet var utplockat.

Känslan av att inte kunna stoppa,inte förens man låg uppsvälld och spyfärdig på golvet,ångesten som bara fick dig att vilja trycka in hundra mackor samtidigt. Sen när jag började med äta spotta delen ett tag så kunde hela gommen rivas upp,kändes som sår i hela munnen. Eller dagen då jag hittade gammal kladdkaka i soporna,tog upp och åt. Då vet man att det inte är på en normal nivå längre,långt ifrån att trycka i sig en hel pizza och massa godis på bakfyllan. Jag tror och jag hoppas att jag verkligen börjar lära mig skillnad,se vad som är normalt och vad som inte är normalt.