runales

Äntligen är jag på väg åt ett annat håll,inte längre står jag och trampar på samma ruta. Friheten börjar lukta i luften men den finns fortfarande inte riktigt där men jag mår bra,kanske till och med får jag säga att ibland och välbehövligt är jag lycklig.

Om jag kunde gå tillbaka till mitt gråtande jag i sängen,ångestfylld,hatfylld,orkeslös,ingen livslust,ingen kärlek,ingen lycka,misslyckad skulle jag ge mig själv en stor jävla klapp på axeln som aldrig gav upp,aldrig la mig ner för alltid,aldrig slutade tro,aldrig slutade kämpade.